För er som fortfarande är här inne och smyger så ville jag bara tala om att jag håller på att göra mig alltmer hemmastad här: mestvackert.blogspot.com. Där dokumenterar jag fortfarande überviktiga saker som hur många gram vår dotter har gått upp sedan den senaste vägningen, men också annat. Som att hon har lärt sig vinka till exempel. Och dansa.
Fick ett nytt bokpaket med posten. Förutom en vegetarisk kokbok hade jag beställt Tranströmer, en bok på tyska och två, förhoppningsvis, lättsmälta romaner. Jag saknar att läsa, saknar att fördjupa mig i något.
Än så länge har jag läst två dikter av Tranströmer och kommit mer än halvvägs genom kokboken. Antar att den har lagom korta kapitel. Handlingen är si så där men bilderna är fina.
Regn och blåst. Långsamma dagar inomhus där jag längtar efter min stund framför datorn med honung och grädde i tekoppen och en sovande Nour i famnen. Jag pendlar mellan trötthet och förtjusning. Snart har det gått fyra månader av mina föräldradagar. Det är så lätt att glömma, det där med att vara i nuet. Att ta tillvara. Min föräldraledighet i efterhand, hur vill jag att den ska ha sett ut? Ett städat varmt kök och en nöjd bebis på sin filt på golvet. Utflykter. Radion som står på. Friska promenader ute och avslappnade vänner på besök.
Nå.
Idag har jag i alla fall orkat dammsuga. Tömt kattlådan. Nour har iii-skrattat när jag pussade henne bakom örat. Vi har åkt buss och jag har sjungit samma sång trehundratusen gånger. Vi upptäcker världen bit för bit.
Precis som i resten av landet var det minusgrader och frost när vi klev upp idag. Efter en rejäl paltlunch med mycket smör och salt fläsk tog vi en promenad i blåsten, diskuterade det nya livet som förälder, hur snabbt tiden går och samtidigt hur oändligt längesedan det var som vi kom hem från BB med en liten Nour i famnen. Hur mycket som har hänt. Den där första tiden när allt var så nytt och känslorna så stora, då när kroppen ömmade och läkte. Hur påfrestande det var att göra allt för första gången, att inte veta, att långsamt växa in den nya rollen och att lära sig. Sedan en slags ro. Vi började hitta ett sätt att vara som passade oss alla och det känns som om jag har börjat landa i det här med att vara mamma. Nu är det bara allt det andra som också ska falla på plats.
Funderar mycket just nu på vad som är viktigt för mig. Hur vill jag att mina dagar ska se ut. Utöver föräldraskapet, hur vill jag leva, vilka människor vill jag ha omkring mig, vilka drömmar och mål ska jag ha.
Har varit duktig och betalat räkningar, ansökt om nya föräldradagar och kontrollerat om jag bytt efternamn eller inte. Det hade jag visst.
Har fått nej från de tre första förlagen jag skickade till. Två manus är fortfarande ute på läsning och jag har inte bestämt om jag ska skicka iväg några fler efter det. Ser istället fram emot att få komma igång med min nästa bok, (har dryga femtio sidor skrivna sedan tidigare och är väldigt nyfiken på hur allt kommer utvecklas).
Fast inte riktigt ännu.
Höst innebär nystart för mig. Ny termin, nya kurser, böcker, ambitioner. Har sett dokumentären om Jean-Michel Basquiat två gånger nu (svtplay.se) och blivit så där inifråninspirerad. Konst kan verkligen göra mig glad. Längtar efter att få tid att börja måla och skriva igen.
Jag vänsterprasslar med en annan blogg. En bebisblogg där jag bland annat dokumenterar überviktiga saker som hur många gram vår dotter har gått upp från den ena veckan till den andra. Adressen dit är mestvackert.blogspot.com. I övrigt fortsätter jag att finnas kvar här, om än mer sporadiskt än någonsin.
Födde världens finaste flicka på midsommar och är för närvarande upptagen med att sitta och titta på henne. Återkommer senare ♥
Första refuseringsbrevet kom idag. Standardmodell 1 A. Skriver ut en ny kopia och skickar till... Alfabeta kanske. Eller Forum. Eller båda.
Idag har jag stökat ner vilket betyder att jag kan städa, eller undvika att städa (också en aktivitet), imorgon. Summan av kardemumman: minst två hela dagar räddade från sysslolösheten.
I övrigt har jag tråkigt. Måste hitta något mer att aktivera mig med på dagarna annars blir det alldeles för långsamt att bara gå och vänta. Virka en filt kanske, lära mig joddla.
Haha, Husmannen gjorde mig uppmärksam på att det hade smugit sig in en stor snopp i målningen utan att jag märkt det. (Passande nog hade jag också satt bloggrubriken Tillfälligt utbrott.) Kan ni också se den?
I den tidigare versionen är den inte lika tydlig:
Husmannen är på Metaltown. Själv har jag svullna fötter och får istället stanna hemma och lyssna på när grannarna sjunger karaokeversionen av Boten Anna.
(... tröstar mig med Kattmadam som sover tvärs över min arm, en låda med jordgubbar och tanken på de många timmarnas ryggstrykning som jag har möjlighet att inkassera den närmaste tiden.)
Och så är jag klar med Photoshopskursen! En väldigt snäll och rolig kurs med inspirerande videoundervisning där man bland annat får lära sig vilket som är det bästa verktyget på jorden (näst efter silvertejp) och hur man får sin lärare att likna en smurf. Rekommenderas varmt för den som är intresserad.
Vaknar, äter, ser på film, vaknar, äter, tinar kanelbullar och går ut i solen. Det är inte lätt men jag börjar så smått vänja mig.
Sista uppgiften inlämnad till Photoshopskursen. Håller tummarna för ett godkänt.
Försökte rita nya Margitbilder men blev tvungen att pausa eftersom jag inte kunde sluta vansinnesskratta, så där med tårarna rinnande och hela ansiktet förvridet. Helt utan kontroll. Fascinerande vad graviditetshormoner kan ställa till med.
Halv nio på morgonen och dags för frukost nummer två. Känns som om jag inte gör så mycket annat än att äta, photoshoppa och se filmserieavsnitt om Kurt Wallander.
...två veckor kvar till den beräknade dagen. Ska bli trevligt att kunna andas ordentligt igen, att få variera sovställning och nå fram till vattenkranen. Ser fram emot att få känna på de där små fötterna utan en massa hinnor, vätskor och hud mellan.
