Jorrå. Minsann.

Vi har köpt en ny dataskärm.
Med ljud och inbyggd teve.
Och med fjärrkontroll.





Så nu vet ni.

-

Sol

Fönstret står på vid gavel. Någon spelar storbandsjazz på hög volym, grannarna sitter ute i trädgården, småskrattar och klingar med bestick. Jag har jobbat med en affisch hela förmiddagen, diskat, ätit soppa i solen och ska snart iväg och träna. Livet är som fint ändå.

-

Enkelt och gott bröd

5 dl fingervarmt vatten
1 dl mjölk
1/2 paket jäst
2 tsk salt + 1 msk honung
över en liter vetemjöl

To do:
Smula ner jäst i en en bunke. Lägg i salt och honung.
När jästen har smält: häll på vatten och mjölk, sedan mjöl.
Degen ska vara lagom lös och man ska egentligen inte behöva knåda den, men jag brukar göra det ändå, så lite som möjligt.

Låt jäsa minst 1,5 timme, eller låt stå i kylskåpet över natten och grädda på morgonen. Jästider är tydligen inte så petigt som jag alltid har trott.

Strö ut en rejäl näve mjöl på bakbordet. Vält ut degen men knåda inte. Platta till och skär remsor, omkring fyra och dela varje remsa på snedden i tre-fyra delar. Lägg på plåt med bakplåtspapper och grädda i cirka 20 minuter. (Andra plåten går snabbare än den andra.) Kolla färgen.

Ungsvärme 250°.

-

Medicin mot nervositet

Vad tror ni? Om man käkar en tub bedövningssalva så borde pirret i magen inte kännas längre.

-

Dagsreflektioner

1. Vinky-paren, (ett par som vinkar, eller vadå vinky, har man väl aldrig hört talas om! ), kan också betyda vinkyparen.

2. Att det är ganska tålamodsprövande med en tvättmaskin som har en sån där vridratt där det krävs milimeterprecision för att hamna på rätt siffra och tvättprogram.

3. Om jag kanske skulle bli både helnykterist och halvvegetarian, och om jag egentligen är en fullfjädrad psykopat.

-

Arbetslös med nerv

Fick insidetips och hastighetsmailade om ett jobb. Sedan började otillräcklighetstankarna mala igång och jag fick hjärtflimmer och kallsvetten. Nu funderar jag starkt på att skicka ett nytt mail att jag ångrar mig/låta bli att svara i telefon/maniskt hålla mig sysselsatt med andra saker så att jag kanske glömmer bort att det kan vara DE som ringer.

Jag som precis hade kommit in i min arbetslöshetslunk... Sova en halvtimme extra, skriva lite, rita en lådbil, fundera på när jag ska ta itu med de där ständiga blanketterna, lära mig hur tvättmaskinen fungerar, läsa bra böcker och skriva långa listor på maträtter man kan tänkas vilja äta någon gång.

-

Blyghet vs förnuft

Fick mail om att min ansökan till en viss tjänst var mottagen. Att det var 98 sökande och att om jag hade frågor om rekryteringen så kunde jag ju ringa.

Tanke: Att ringa är bra, det gör att man sticker ut lite, skiljer sitt eget agn från resten av vetet, visar på motivation och intresse.

Men sen, vad ska jag fråga om...

-Är 98 sökande många?
-Får jag jobbet?
-Finns det någon möjlighet att ligga med chefen och sedan få jobbet?

-

Tidsekvation

Det är nästan så att jag tycker att jag har lika mycket att göra som delvis arbetslös som heltidsanställd. Jag gör saker och ting i maklig och omständlig takt, kollar att jag stängt av spisen tjugo gånger istället för fem och hittar nya fritidsintressen.


-

...

-

Lägesrapport

Söndag. Molnigt. Bra bok. Husmannen är nästan overkligt glad, serverar kaffe på sängen och bugar sig baklänges ut ur sovrummet mumlande: yes my queen.
Ypperligt väluppfostrad.

-

Tekniskt förfall

Den platta dataskärmen slocknade och vi fick damma av dem gamla, aningen bredare skärmen.

Undrar hur vi gjorde förr i tiden för att undvika synskador och värk i armarna.

-

Ängel

-

...

Sista uppgiften i designkursen klippte jag ihop igår under några koncentrerade timmar. Temat var inbjudningskort och jag bestämde mig för att bjuda in till min framtida eventuella konstutställning. Jag ville göra inbjudningkortet lite som ett rum, med rörliga delar, röda mattan som kan rullas ut, gäster som vandrar omkring och lampor som dinglar. Nu hann jag inte förverkliga alla idéer till inbjudningskortet, men ni skulle väl ändå komma till själva festen?


-

...

-

Att läsa mellan raderna

Idag sätter jag mig på tåget mot Göteborg.

- Ska jag möta dig? frågar Husmannen.
- Du gör som du vill, svarar jag.
- Men om jag inte gör det så blir du arg.
- Du är klok du.

Upphandlad

En främling har köpt mig på facebook. Jag ser det som ett framsteg. (Ska nog ta med det också i mitt cv.)

-

...

Vaknade 7.26 av att en katt trampade rakt in i den kittligaste delen av midjan. Resten av dagen blev ganska lång.

-

Pansjo

Oups. Två till pensionärspoäng.

1. Jag vill rama in fotografier av familj, släkt och vänner och spika upp på väggen.

2. När jag åker bil tycker jag om att hålla i det där handtaget som sitter ovanför bildörren.

-

Soppa med klump

Husmannen tycker om att leka med maten. Att fiska upp bokstavsmakaroner i soppan och lägga dem på tallrikskanten i form av korta meningar, att skära till och placera smörgåspålägget i kreativa vinklar eller bygga höga torn med maten.

Ibland sprider sig lekfullheten även till själva tillagandet.

Meny ett:
Vita bönor i tomatsås, krossade tomater, nudlar och ananas.
Serveras som en soppa.

Meny två:
Ris, bacon, för mycket majs, ananas och spenat.
Serveras som en klump.

-

Ljuskällor

-

Mininovell

Knuten. Hur ska hon beskriva den? Som en glasbehållare full med luft, fylld med ett tryck. Som ett förhärdat väsen med en sval hinna, som något som borde smälta men som inte gör det. Som lever kvar som ett tillstånd, som något pressande och syrekrävande.

- Du förstår det ändå inte.

Anders sitter vid köksbordet och stirrar på henne. Hon kan känna det. Att han stirrar, så där med blicken alldeles hård. Utan att blinka.

- Se inte på mig så där.

- Hur ska jag se på dig då? Vad är det som händer med dig?

- Det har jag redan sagt.

- Att du är rädd.

- Ja.

- Bara så där. En vacker dag så blir du rädd och så kan vi inte längre prata med varandra. Är det så? Var det så det gick till?

Anders som skakar på huvudet. Som vilar munnen mot knogarna och ser ut genom fönstret. Hon själv som vilar knogarna mot marmorn i köksbänken. Vilar dem och trycker, allt vad hon kan för att fördela spänningarna inuti. När han går ut ur rummet ska hon slå in i väggen. När han är tillräckligt långt bort ska hon slå någon del av sin kropp mot något som tar emot och ger tillbaka.

Men Anders lämnar inte rummet. Han sitter kvar. Det blir hon som går. Hon som sätter sig i vardagsrummet medan det skymmer därute.

Anders på sin köksstol.

Hon längst ut på soffkanten. Medan det skymmer. Medan det knäpper i väggarna och hon sitter kvar eftersom det är det enda sätt hon kan stå ut.

När han till slut reser sig verkar han vara stel i kroppen. Hon vet inte om han ser henne, om han känner hennes närvaro, hennes torra ögon som följer rörelsen han gör genom det nu mörka köket och grönsakerna som ligger hackade på skärbrädan. Hon vet inte om han hör när hon slår med knogarna rakt in i det stumma badrumskaklet.

Kristaller

-

Enkätundersökning

Enligt min lilla enkätundersökning här på bloggen svarade fem personer* att de vill anställa mig. Nu ska jag fundera på vad jag ska göra av den vetskapen. Kanske presentera resultatet i ett stapeldiagram under rubriken: Dagens Margitefterförfrågan och lägga in i mitt cv. En slags popularitetskurva.


*(Mamma. Pappa. Lillebror. Kusinen. Husmannen.)

-

Återträff på norrländska

Läraren höjer glaset. - Trevligt det här.

Margit nickar. - Jo. Fint.

- Ibland har man ju tänkt att undra vad de blev av Margit sen, säger läraren och stirrar ut i lokalen, så där på ingenting speciellt.

- Jo, säger Margit medan de båda minns hur det var då med det ena och det andra.

Läraren dricker en klunk öl. Margit dricker en klunk mineralvatten, sedan berättar hon att hon då inte spelar någon musik längre. I alla fall.

- Nä. Det blir ju så, säger han.

- Jo.

Jubileum

I lördags firade musikgymnasiet tjugo år och flera hundra elever var bjudna. Efter en inspirerande konsert på Hildursborg följde middag i skolans matsal med öppen scen för dem som fick infall.

Skolan luktade som den alltid gjort. Jag lockades att röka en cigarett för första gången på flera år, fick beröm för mina tofflor, klappade folk på armen och kände mig lycklig över att ha fått förmånen att känna så många fina människor.

-

...

Hepp.
Så var det en ny månad och jag vaknar upp i Luleå. Men jo va fint.

-