Älskling, vi måste också prata...

- Fereshtes man tvättar golvet, dammsuger och hämtar henne från jobbet varje dag. Och så är det hemma hos Jenny också. Han får dammsuga. Hon ligger i sängen.
- Och du har en pojkvän som både sitter framför datorn och ligger i sängen.
- Fereshtes man tvättar hennes fötter också när hon kommer hem från jobbet...
- Vad är det du vill säga, att du vill tvätta mina fötter när jag kommer hem?
- Absolut inte.
- Ingen jämställdhet här?
- Nej just det.
- Bara jämställdhet kvinnor mellan.
- Just så.

Älsklingar, vi måste prata...

Egentligen har det redan hänt, ni har bara inte hunnit märka något ännu. Jag har tagit en slags bloggpaus. En mental paus som innebär att jag inte tänker bli stressad om det faller sig så att jag inte bloggar på flera veckor. Nu har det inte fallit sig så ännu, men det kanske det gör och då är det ju lika bra att förvarna er. Oui?

Anledningen är att jag har börjat skriva liksom på riktigt. En fas som kanske går över eller fortsätter men som i vilket fall är väldigt rolig. Det går inte att ägna sig åt skrivandet med en massa andra aktiviteter så jag har slutat med syjuntan, alla vänner, betala räkningar och att skicka in blanketter till Arbetsförmedlingen (skoja), men tänker fortsätta med skrivkollektivet, träningen och Husmannen. Bloggandet får ske på en ännu mer sporadisk och lättsam basis.

I övrigt så tycker jag fortfarande om att läsa andras bloggar och jag tycker också om min egen blogg. Jag tycker om att sitta och stirra på den på ett väldigt narcissistiskt sätt. Jag tycker också om alla mina underbara läsare.

I en tants trädgårds jord

Bästa kusinen har skickat ljudklipp från det att hon och jag var småflickor och skulle spela in skönsånger för att kunna skicka till kusinens farmor. Det börjar helt ordentligt men spårar snabbt ur med konstiga bellmanhistorier om avhuggna snoppar (en rabiat feminist i vardande?):

- Det var, va heter're, Bellman som grävde ner sig i jorden... i en tants trädgårds jord och så målade han den (snoppen) grön och då kom hon och vattna den... sen målade han den röd och då kom hon och vattna den... sen målade han den vit och då kom hon vattna den... och så målade han den (lång viskande överläggning kusiner emellan) orange och då kom hon och sa åh, min blomma har vissnat och så klippte hon av den!

Jag tycker det är skönt att mitt sinne för humor har utvecklats sedan fyra års åldern. Mer synd är det att jag har förlorat min sköna luledialekt och min och kusinens förmåga att prata och tänka helt unisont.

4 sekunder

Igår hyrde vi film. Jag somnade redan efter andra trailern.
Det har tydligen varit en intensiv vecka med mycket att göra.

Husflöde

Eftersom vi får besök i sommar så har vi hyrt hus i skärgården. Nu frågade också våra tidigare hyresvärdar om vi därefter ville vakta deras hus i två- tre veckor medan de är bortresta. Ett förfrågan som innebär: Trädgård, bastu, altan att sitta och skriva på, närmare till jobbet, ständigt ledig parkering, smultron, undulat, utegrill... Det ska nog bli överlevnadsbart.

Inre lugn

De här senaste dagarna har jag skrivit mycket. Jag har suttit på en av bänkarna ute på gården, läst, funderat och antecknat. Lagt en filt över benen och fortsatt att skriva uppkrupen i soffan när regnet började falla.

- Att skriva är en form av att tänka. Om man inte tänker blir det inget skrivet, sa Joyce Carol Oates när hon blev intervjuad i teveprogrammet Babel för någon vecka sedan.

Hennes uttalande fick mig att sakta in och sen kom semestern i Dalarna och det hjälpte mig att komma ikapp mig själv, rensa ut och landa. Jag upptäckte att jag hade saknat mig själv och detta att också få vara ifred.

Ang Dr Dahlqvist matmetoder

Från början kändes det lite knepigt att hälla grädde i frukostfilen och knapra bacon till mellanmål. Jag tyckte att jag fick hjärtklappning och att hela min kropp slammade igen. Efter ett tag gick det över och nu har jag inga fetthämningar längre utan frossar fritt. Jag gillar min nya diet.

Charmig språkförbistring

För att inte bränna mig i solen smorde jag lydigt in ansikte, armar och ben med solskyddskräm - alla kroppsdelar utom halsen som blev vackert röd och avslutades i en prydlig halvcirkelformad linje. Husmannen skrattar åt mig på kvällen men passar också på att vara lite förmanande:
- Du som är så prickig och har så många modersmål borde vara mer försiktig.


(Födelsemärken heter Muttermal på tyska.)

Allt samtidigt

Humtidumpti. Stundande roliga händelser har halkat omkring i almanackan och bildat en liten ansamling i slutet av juni. Det faller sig så att jag inom loppet av cirka två veckor ska delta i en konstutställning, gå på Metaltown, få besök från Tyskland och möjligen från Luleå, fylla år med en nolla på slutet, ha semester och bo på en ö.

...

Nä men om kanske skulle ta och blogga om något. Eller inte. Eller imorgon. Eller på söndag. Lever och har hälsan har jag i alla fall, om någon skulle undra.