Just nu går jag omkring med ett sådant där bubbel igen. Lyckobubbel. Känns som om det är mycket roligt på gång även om det är enkla nöjen som böcker, måleri och långa cafépass.
Njuter av det mesta, vår sjabbiga vindsvåning, att jag trots allt har ett jobb att gå till, att det står kall soppa i kylen, att jag har en Husman som får mig att skratta och kramar om mig även när han sover.
-
Läser min första skräckbok. Den där av han John Ajvide Lindqvist. Låt den rätte komma in.
En bra bok på alla sätt och vis.
Igår vaknade jag kvart i sex och tyckte att morgonpromenad var en strålande idé. Vilket det nog också var. I teorin. I verkligheten var det väldigt mörkt och väldigt ensamt och väldigt mycket prassel i mörkret bortanför promenadstigen.
Jag har förärats med en i grunden ganska morbid fantasi, en fantasi som den där John Ajvide har skänkt en helt ny dimension.
Men skräck är kanske bra för konditionen. Får hjärtat att pinna på lite extra. Och en ökad dödsångest är säkert bra för kreativiteten och effektiviteten.
-
... ett gigantiskt steg mot en förbättrad aura av husmorlighet.
Fick finaste P att rädda en flätad korg ur den brända containern. Nu har korgen garn och broderier i sig och står tryggt bredvid soffan i väntan på att jag ska ta på mig teveglasögonen, klappa katten, säga hå hå ja ja och leta fram virknålen medan någon familjekär flint man underhåller på kanal 2.
Borde kanske måla den i någon neonfärg. Klistra fast en fluffig pälskant. Skriva Anarki längst med handtaget med en bläckpenna.
-
Föll till föga.
Orkade inte kämpa emot.
Blev tvungen att kika hur det låg till med bloggstatistiken.
Jag hade inte gått och blivit världskänd.
-
Vissa anser att det var hyffsat osmart av mig att ta nattåget mellan Luleå och Göteborg när tiden övergick till vintertid och ytterligare en liten timma lades till den redan överlånga resetiden.
Vintertiden kan ju inväntas på någon öde tågstation, men jag undrar hur de gör när det blir sommartid.
-
Har föresten börjat använda Google Reader där man prenumererar på inlägg. Effektivt och lite stressande på samma gång. Idag har jag 419 olästa poster. En ny arbetsvecka har startat.
-
Det var svårt att blogga i sin hemstad. Jag är ju lite av en annan där, ett mellanting av den jag har utvecklats till och den som jag senaste var när jag hälsade på. En dotter, skolkamrat, vän och barnbarn. En som ofta säger: jååå men så är det ju. Som återvänder till göteborg och tycker att alla pratar snabbt och obegripligt och att det där med västkustregn inte är så himla mysigt.
Tack allt lulefolk för en fin besöksvecka! Ni är underbara!
-
Varje gång jag kommer hem till Luleå ställer jag mig frågan om jag någon gång kommer flytta tillbaka. Till blåsten som finns bakom varje knut, till södra och norra hamnen, de späda björkarna och dialekten.
På plussidan finns alla förunderligt trevliga människor. Och Kulturens Hus. Vilket bygge! Lokaler som inspirerar, drar och lugnar. Imponerande på alla sätt och vis.
För tillfället ligger mamma i soffan och snarkar. Lillebror bär möbler någonstans. Snart kommer han hit för att förlora i backgammon.
-
Intensiv dag igår.
Backade fast en bil i garagekanten, kom loss och fortsatte färden med fröken B till akuten, blek och liten. Imorgon blir det gastropi för hennes del för att se vad som tar emot.
En stark och envis dam. Men jag är orolig ändå.
-
En är dammpedant, en läser hundratrettio böcker om året, en är över åttio och har förälskat sig i Husmannen, en samlar ofrivilligt på älgar och har världens största trave pussel medan en annan plötsligt har en trevlig damm i trädgården och en gigantisk radiofångarring i sovrummet.
Med så intressanta gener så undrar jag vad jag själv har för tics.
-
Ägnar mig åt högsocialt beteende och åker omkring och träffar finfolk och serveras lyxmat. Snart har jag slut på prat.
Har sagt att nästa gång så borde jag begränsa mig, tänka mig för innan jag lovar bort mig, kanske bara försöka hålla mig till den närmaste familjen... ja, åsså P då och B och S och såklart och U och Ö och J och T.
-
- Hej jag heter Margit och jag är statistikberoende.
- Hej Margit!
- Det är nu tretton dagar sedan jag sist jag kollade besöksantalet till min blogg. Jag är väldigt nyfiken och risken för återfall är stor.
- *medkännande mummel*
-
Efter några år har mor min flyttat tillbaka kylskåpet från vardagsrummet till köket.
Ideligen hittar jag mig själv förvirrat stående i hallen med smörpaketet i ett säkert grepp, undrande vad som hände och vart det nu var jag skulle någonstans.
-
Husmannen arbetar med datorer och maskiner och svårigheter. Men ibland händer det att jag reagerar när han berättar om sin arbetsdag.
-... så jag ska nog be dem knulla ihop sig lite mer.
- Ursäkta älskling, va sa du? Sa du knulla ihop sig?
- Nej, haha, inte knulla. Jag sa att de ska knulla ihop sig. Knu-lla.
- Men nej. Knöla ihop sig heter det. Knö. Inte knulla.
- Ja men det är ju det jag säger. Knu-lla ihop sig.
- ...
-
Vartannat steg får jag en impuls att stanna och fotografera. Just nu är hösten som vackrast här i Göteborg med långa skuggor, morgonfrost och färger. Parkarbetarna blåser ihop löven till små högar, bort från gräsmattorna och gångstråken, och jag kan inte låta bli att passera rakt igenom.
Dagen började med morgonmöte på kontoret, tre koppar kaffe och nyheterna på Internet. Telefonsamtal från en ilsken tant, svar på de sista arbetsmailen och skratt åt arbetskollegans knarrande stol. Nu är jag hemma igen och har packat väskan inför resan norröver. Ser faktiskt fram emot alla timmar på tåget då jag ska arbeta undan det sista, läsa och bara vara. (Det var ingen ironi i den sista meningen.)
Undrar om jag kommer ångra att jag inte tar på mig vinterjackan. Har glömt bort hur kallt tre grader är.
-
Husmannen vickar på rumpan och sjunger manga manga manga i falsett medan han dansar ut i köket och skickar kryptiska meddelande via Facebook:
Huvudvärk kan bero på olika bristsaker som:
för lite vatten
för lite kaffe
för lite sömn/ värme/ mat.
Eller bero på en överdrift:
för många kanelbullar
för hög ljudvolym
för stor hjärntumör
Eller allergi:
för mycket jobb en fredag
-
Idag är jag glad över att jag har en lång önskelista liggande på nätet som ska skickas iväg och komma tillbaka i form av ett bokpaket med nya böcker att stapla i bokhyllan och gå kika på och tänka: snart så.
Glad över en slags överdos inspiration som kommer från den nya kursen, från ett långt samtal med en fantastisk konstnär och tja, livet.
Lycklig för min leende Husman, för att jag snart åker på hemsemester, för att spårvagnarna var sena i morse men att jag kom i tid i alla fall. För att det finns människor som gillar mig och som jag gillar tillbaka.
-
Bubblet blev till något annat. I natt vaknade jag och tokandades. Ett nytt krig hade tagit plats i mina drömmar. Jag befann mig alldeles vid gränsen när skotten började blixtra och flygplanen mullra. Människor sprang och jag bara väntade på att bli träffad. Förutom all dödsångest skulle dessutom Husmannen lämna mig, framåt morgonen bland mjuksoliga skärgårdsklippor. Fy och usch va sorgligt det var.
-
Har grälat i natt med en drömtant. Det var uppfriskande. Kanske därför som jag är så förunderligt glad. Som en återhållen berusning. Som om något spännande ska hända.
-
Vissa dagar känns det extra viktigt att testa vilka gränser ens hår har för att sedan blixtsnabbt försöka rätta till virrvarret när en besökare frankt stiger på utan att dröja. Att komma försent till ett möte och kalla en man som heter Patrik för Östen.
Att truga arbetskamraten på en mazarin och sedan hålla med henne om att hennes man är en idiot. Innan man sekunden därpå kommer ihåg att arbetskamratens man också är ens chef.
Att fnittra när mannen i telefonen upprepar vad han tror är ett melodiskt sätt att säga hej då på:
- Tjoppiluu på dig själv du.
När jag istället sa
- Trodde du?
-
Idag ringde journalisten.
Jag sa:
Att jag hade funderat mycket. Och kommit fram till nej. Så värst bra kändes det inte med namn och bild och hej och hå.
Då sa han:
Att det var okej och att det viktiga faktiskt är vad jag har att säga, inte ser ut eller heter.
Jaha.
Så nu har jag låtsasintervjuat mig själv framför spegeln. På det hela taget framstod jag som oerhört självupptagen, präktig och med en tendens att börja varje mening med Jag känner.... Måste öva lite till. Skruva på håret och vända blicken inåt. Använda ord som passar i text.
-
I helgen fick Husmannen i uppdrag att ta reda på om det går att låsa fast bilder på bloggen.
- Det går nog inte, men man kan göra så att det blir krångligare att spara....
- Supremos fantastisko. Mucho taco.
... och så förklarade han väldigt pedagogisk och nu kan jag ändra så att muspekaren blir en pil istället för en hand... Vilket inte direkt är till någon hjälp. Så när jag kommer hem ska han få förklara pedagogiskt en gång till.
-
Förutom ljusinstallationerna har Alingsås 23 caféer och alla invånare verkar äga ett kamerastativ.
-
En journalist har hört av sig och vill intervjua mig och några andra, göra ett reportage i en av dagstidningarna om hur det vände. Hur jag gick från att vara sjukskriven och rädd, till att börja fungera igen.
Spontant ville jag säga nej men har lärt mig att hellre be om betänketid. Å ena sidan är jag ju stolt över vad jag har åstadkommit och hur mycket jag faktiskt har kämpat, å andra sidan är det få, väldigt få, i min nuvarande vardag som faktiskt vet hur det har varit, och jag är inte så säker på om jag vill ändra på det.
Klurigt.
Har ni några kloka synpunkter?
-
Lycka. Igår var jag på br***** kursen. Den var ljuvligare än jag hade kunnat ana. Vi fick måla, klämma och pyssla och veta att det inte finns några fel bara.... tja, annorlunda uttryck.
I eftermiddag ska jag ta pendeln till Alingsås och se på alla lampor som gör träden blåa.
-
Är det föresten någon som vet hur man kedjar fast bilderna i bloggen? Så att det inte går att öppna och spara dem på någon annan dator?
-
Hela hösten har jag stigit upp vid sextiden. Nu vaknar jag istället 07.23. Varje morgon. På pricken. Utan väckarklocka. Det känns otäckt. Som ett omen.
-
Mitt universum har liksom hamnat i baktakt och senaste tiden har jag pendlat mellan att vara rusigt glad och att vara dyster. Idag är jag dyster och murken och det känns som om jag har andats gammal luft i veckor, att allt är fel och avigt och med huvudvärk. Tror att jag ger upp, erkänner mig besegrad och riktar in mig på att förgylla morgondagen istället.
-
Stek pumpabitarna tillsammans med lite olja och en hackad vitlöksklyfta någon minut, (kanske var onödigt.) Koka i hönsbuljong tills det blir mos och mixa i en matberedare som inte svämmar över eller med en stavmixer som jag inte har.
Häll tillbaka soppan i kastrullen och i med typ grädde, crème fraiche, matlagningsyoghurt eller vad man har hemma. Salta och peppra efter behov.
Kan tänka mig att en klick tomatpuré och kanske citron hade passat.
Serveras med färsk timjan och är extra god dagen efter.
-
Väntar på att ugnen ska bli lagom varm för brödet. Det hela är mycket spännande eftersom degen är en hybrid av en stenhård degklump och fruktsallad.
-
