fredag 5 oktober 2007

Att go public or inte.


En journalist har hört av sig och vill intervjua mig och några andra, göra ett reportage i en av dagstidningarna om hur det vände. Hur jag gick från att vara sjukskriven och rädd, till att börja fungera igen.

Spontant ville jag säga nej men har lärt mig att hellre be om betänketid. Å ena sidan är jag ju stolt över vad jag har åstadkommit och hur mycket jag faktiskt har kämpat, å andra sidan är det få, väldigt få, i min nuvarande vardag som faktiskt vet hur det har varit, och jag är inte så säker på om jag vill ändra på det.

Klurigt.

Har ni några kloka synpunkter?

-

5 kommentarer:

Stifflert sa...

Gör som du känner blir bäst. Kan det vara så att du tvekar för att du fortfarande är lite rädd? Ansikta tigern i såna fall. Kan ju tänkas att storyn om dig inspirerar andra att ändra på sitt liv och sitt tänk? Men är det nån annan anledning till varför du tvekar så kanske du ska lyssna på den. Tycker jag alltså... sammanfattningsvis: gör som du vill!

Anonym sa...

Jag tycker som stifflert. Klok kvinna som skriver vad jag tänker. Frågan är Vad är du rädd för och varför tvekar du? Man måste utmana sina rädslor men man ska samtidigt inte gå emot vad man egentligen vill för då ångrar man sig. Lätt som en plätt!...eller inte.

Martina sa...

Tack för synpunkterna! Ska mala in dem i min ältningsprocess.

Jenny. sa...

Jag tycker att man alltid ska dela med sig av sånt som kan hjälpa andra. Om man inte mår dåligt av det själv förstås...öh...så gör som du vill. Haha. Tur att jag skrev va...

Martina sa...

Allt klarnade genast :)