...

...

Alla punkter på dagens att-göra lista är avklarade.
Nu solpromenad till biblioteket för att hämta ut reserverade böcker. Lyx!

...

...

Går omkring med en slags oro i kroppen. Vaknar om morgnarna när Husmannen åker iväg och sedan av kattmadam som jamande påminner att det är hög tid för hennes dagliga dos av uppmärksamhet. Skriver någon timme, kokar kaffe, fifflar med hemsidan, gör lunch. Idag var jag och träffade två vänner. Hade trevligt. Trots det, ändå någon slags nervositet som jag inte riktigt kan få grepp om. Kanske är det arbetslösheten. Stressen över att inte vara till någon direkt nytta.

...

Har börjat arbeta med min hemsida och suttit hela dagen framför Illustrator samtidigt som jag har lyssnat på olika politiska debatter. Både datorn och den mänskliga faktorn har kraschat varsin gång (säkerhetssparade de gamla filerna över de nya) - men är trots det vid gott mod. Nu läggdags för att orka testa yoga imorgon bitti.

...

...

Idag har jag effektivt undvikit att söka jobb genom att istället konfrontera en föredetta kollega (vuxet nog via facebook), att träna och sedan berätta allt (nåja) för min frisör som nu tycker att hon känner mig tillräckligt bra för att uttrycka: men oj, det var inte likt dig. Allt i allo en helt okej dag.

...

Att inte göra saker tar så förbaskat mycket tid. Idag har jag inte ringt chefen och inte sökt jobb i princip hela dagen.

...

Vinkade av Helene och Johann på flygplatsen i morse. De verkade nöjda med sitt besök och att ta avsked blev oväntat känslosamt. Uppskattade att ha dem här. Ett tag verkade det bli för mycket för dem, allt det där vi ville ge dem. Att ge är inte alltid snällt. Vi försökte förklara att vi har väntat många år på att de ska komma hit, att det förmodligen dröjer innan de kan komma igen, om någonsin, att vi är så tacksamma för allt de har gjort för oss. Jag hoppas de förstod.

Resten av dagen har jag lyckats framkalla en förkylning, sett alldeles för många avsnitt av Sopranos och Mad Men, ätit alldeles för många kakor, alldeles för mycket pizza och varit tjurig som en treåring.

...

Imorgon återinträder jag och kattmadam på våra poster. Soffan, sängen och Husmannen kommer åter att tillhöra oss.

...

...

...

Vi berättar dagens upplägg för svärmor: spårvagn in till stan, en tur genom Trädgårdsföreningen vidare upp genom Avenyn, middag på Konserthuset och sedan konsert med den världsberömda dirigenten Gustavo Dudamel.

När svärfar kommer in i köket summerar hon de goda nyheterna.
- Hörde du Johann, vi ska få åka spårvagn in till stan.

...

Svärfar kommer ut från tvålbutiken med nästippen helt doppad i guldglitter. Han och svärmor stannar upp för att titta på några parkerade cyklar, diskuterar styrets utformning innan de går vidare. Hittar då och då saker som kostar lika mycket här som hemma i Tyskland:
- Det är samma pris.
- Ja, det är samma.
Nöjda går de vidare. Sjuttio år gamla. Arbetarfolk. Blommorna i botaniska trädgården får dem att glömma av sig och pinna på i förväg. Stenarna är lika fascinerande som växterna.
- Mycket intressant… en sten.

Och jag som ängslades för att sängen skulle vara för liten, tavlorna för vågade, porslinet för udda och sängkläderna för dåligt strukna. För bohemiskt. För svenskt. Rädd, helt i onödan.
Tre dagar avklarade. Fem kvar...