Känner mig lurad. Med snajdig digitalkamera och sådan där "lsd-skärm" så tog det inte mer än tjugo minuter innan kameran kved till och hade slut ork. Va! Förr i tiden räckte ju kamerabatterierna i flera år.
Mittenbilden kom mest med för färgens skull. Hade jag suttit vid en fotoshop-dator hade den fått sig en omskärelse, blivit avskalad och kanske aningen intensifierad.
Med lite god vilja och kreativt sätt ett betrakta tid och innehåll kan man säga att jag höll min deadline. Det innebär att jag inte behöver skänka några pengar till välgörande ändamål. Inte idag i alla fall. Känns på något vis snopet och sniket helt plötsligt. Som om jag lurade dem på femhundra spänn.
Källhänvisning: Se nedanliggande inlägg under rubriken Nytt avtal.
Nu har även Husmannen börjat tjäna pengar....
Så nu har vi råd med parmesan till pastan.
(I samarbete med: Husmannen Anno 2007)
Igår ingick jag ett nytt avtal med min terapeut. Har ju som sagt svårt att få gjort det jag ska i tid. Så: om jag inte håller min dagsplanering måste jag betala femhundra riksdaler till Rädda Barnen. Varje gång. En slags illusionell deadline.
Kanske fungerar.
Maybe. Perhaps. Peut-être.
Husmannen tjorvade lite när jag berättade.
"Så mycket? Då måste du ju skaffa ett extrajobb annars kommer vi inte ha några pengar kvar."
Meh!
Uppenbarligen inte så höga tankar om min arbetskapacitet.
Vi var minst sagt inte de enda som var ute och promenerade igår. Våren var ju kommen och alla vallfärdade.
Hade nästan glömt den största nackdelen med värme: grupptrycket och det inlärda norrbottniska/svenska tvånget: nu är det sol och då måste man passa på.
Under lördagen stannade vi hemma och försökte övertyga oss själva att det var kallt ute. (Om man valde att avgöra gradantalet utefter tanterna och gubbarnas påpälsade fasader så fungerade det.) Söndagens väder var svårare att undvika, särskilt när grannpojken sparkade fotboll ute på gården i bara t-shirt. Jag och Husmannen tog med en termos med te, hittade ett litet berg med utsikt, bredde ut jackorna i gräset och somnade. Mysigt. Fjärilar och flugor, utbytesstudenter och en grupp män med kikare och tre nya fräknar.
Tog många nya foton. I mitt huvud. För kamerabatterierna dog. Igen.
Gör en mjukstart idag. Tänker inte gå och jobba förrän efter lunch. Lyssnar på talbok och provar en ny kaffesort, ganska smaklös.
Drömde om krig i natt igen. Tycker inte om de drömmarna. Skott som viner och jag är säker på att jag ska dö.
Till middag igår blev det lax efter nytt recept. Marinad på vitlök, limeskal, basilika, salt och peppar. Blev gott. Hade fänkål till. Potatis. Kall sås. Drog fram en fåtölj framför datorn, åt och såg Hästmannen på svt.se En mysig dokumentär med väldigt vackra bilder och en rar man.
Häromdagen var jag på Konstmuseet och såg utställningarna Moderna Kvinnor och Konstfeminism. Många begåvade konstnärer. Helene Schjerfbeck - vilken poesi. Ellen Thesleff och Vera Nilsson. Passade på att köpa ett årskort. Hundra kronor för alla museum i Göteborg under ett år. Bra pris för ännu ett årskort att ha liggande i plånboken som ett borde.
Tangetbordsskada månne när man har ont i fingertopparna? I pekfingertopparna. För många patienser på datorn. Får skriva med andra mer ovana och oömma fingrar.... ifall ni undrar över att skrivstilen inte är som den brukar...
Hade ju tänkt att den här veckan skulle bli den första veckan på mitt nya "få-tummen-ur-och-gör-det-jag-ska-på-en-gång"- liv. Så! Sagt och gjort:
När jag kom till jobbet igår skrev jag en lista över dagens blivande hjältedåd, inte för många punkter utan så där lagom, man vill ju inte bli sönderarbetad. Sen läste jag nyheterna på Internet, kollade mailen sjuhundra gånger, åt lunch, tyckte att det var roligt att diskutera Restgubbens hälsa (se tidigare inlägg), handlade och gick hem, (även om handla faktiskt stod på listan). Nytt försök idag. Blir så onöjd med mig själv annars.
Fast idag har jag hunnit med lite nytta.
Fick en mycket högre telefonräkning än vanligt och har sagt att: Aldrig i livet att jag kan ha ringt för så här mycket! Så jag beställde inloggningsuppgifter, (för säkert tredje gången eftersom jag har lätt för att glömma bort lösenord som VGijsdSxy35oGHJ) och gick in för att kontrollera telefonnummer och samtals tid...
Det visar sig att min pojkvän har en hemlig älskarinna!!! Eller han har i alla fall ringt både Landstinget, Chiquita i Frihamnen, Arbetsförnedringen och Församlingshemmet (öh, va?). Verkar stämma. Så då får jag väl betala då.
Har också kollat upp andra telefonbolags hemsidor för att se om de har något bättre erbjudande... men det är så många siffror. Mellan klockan si och så ringer man för si och så många kronor om man ringer till någon som har en si eller sån telefon med klet eller klutt som förval och öppningstiden är si eller så och med lägsta-pris-garanti (hur man nu kan betala för ett lägsta-pris-garanti?) för bara så många kronor i timmen. Orkar inte.
Man borde kunna ringa telefonförsäljarna. Övertala mig. Du får trettio sekunder. Sälj dig! Som det är nu ringer de inte (Nix-länk) längre och vill kränga gratis sockar för bara 36 kr. Inte för att jag saknar dem så mycket.
Sol idag. Sa jag det?
Blev sol igår också. Efter allt regn, hagel, blåst och snö (i alla snöflingsstorlekar och täckningsförmåga). Knäppte ett bevis men då tog batterierna till kameran slut och nu hittar jag inte kamerasladden. Återkommer. Ska skriva upp det på min dagslista. Den som jag återanvänder från igår. Miljövänlig som man är.
Smil.
Edit:
Solbevis. Vårt husdjur och närmaste vän Bolle njuter av vårsolen och spanar på grannarna genom fönstret.
Hm...
Det haglar ute. Blåser, viner och busar.
Why?
Har läst ut Reggie Nadelson När jorden rämnar. Den började bra. Fartig, lite annorlunda, sen blev det stundtals virrigt och alla pratade likadant, ryckigt och forcerande (är inte säker på vad forcerande betyder men det låter som ett ord som skulle kunna passa). Slutet var lite oväntat men redde inte ut alla trådar. Författaren är en författarinna men skriver som en machoman. Boken gick att läsa men tror inte jag skulle rekommendera den.
Nu har jag börjat på nästa. Victoria Clayton Moonshine. Engelsk och romantisk. En från tjejgänget som lånade mig den. Hm. I alla fall så får jag öva upp min engelska. Får se hur den tar sig, om jag orkar med den till slut. Har annars svårt för tegelstensmodellen. Lite svårt för kärleksböcker med en mörk och omöjlig man och en ljus och förnuftig.
Var på stan igår och glömmer alltid att de numera är ett konstant inslag av stadsbilden: de nya tiggarna, de som sitter på sina bara knän med mössan i handen och skakar och ser bedjande ut. Blir illa berörd. Vill inte se. Skäms. Så jag ger lite pengar och vänder hycklande bort blicken. Tänker att kanske de bara luras, kanske de tjänar massor. Tänker att jag kanske inte är så medmänsklig som jag vill tro. Tänker att de i alla fall har mindre pengar än jag själv.
Mjo. C'est tout.
Visst är det ett märkligt mänskligt fenomen, det där med att inte vilja göra klart saker i tid, eller att inte förmå sig att göra ett riktigt avslut. Nästa måndag ska jag göra ett ärligt försök (igen) att jobba undan på en gång och inte skjuta upp allting och gå omkring med ett gnagande samvete som säger borde, borde, borde för att sedan sitta med paniken under hakan och skenande puls.
Fredag idag. Härligt. Har varit ledig och gått omkring i pyjamasbyxor, tjock tröja, skrivit, lagt patiens på datorn och nästan läst klart deckaren som nog inte var så bra som jag trodde först. En helt okej dag. Ska iväg på konstvernissage. Tjusigt värre. Hoppas det finns vin och godis. På grund av min nya snusfria tillvaro får jag som bekant andra giftsug. Har varit på systemet och köpt små söta vinflaskor, förrädiskt små och oskyldiga.
Håll höjd.
Edit:
Tagen på väg hem från vernissage. Bilden alltså.
Det finns hopp om livet när man vaknar halv sju, duschar, kokar te, slår på datorn och utanför fönstret är det redan ljust. Och dagen före det tog man en liten promenad för att vila huvudet och det var blommor och knoppar och kvitter. Och på teve-avsnittet av Höök var det brunbrända ansikten och dans i vardagsrummet och sol på natten och det var inte den snälla som var den elaka.
Deadline idag. Det ska nog gå.
Morgonmöte. Fotografering.
Hade egentligen tänkt smita men sen fick jag ett meddelande från utmanaren Kanina:
Jag ser fram emot att du svarar på min utmaning.
Väldigt barskt och skolfrökenaktigt. Vad gör man? Lyder såklart.
Regler:
Ni vet. Sex underliga egendomliga saker om sig själv.
Välja ut nya bloggare och utmana dem. Så.
1. När jag var liten tyckte jag att Gene Wilder var väldigt vacker. Några år senare blev jag förälskad i ett par underarmar och ville rymma med en cirkus.
2. Jag undviker gärna pensionärer, kvinnliga småbarnsföräldrar i grupp och sportiga hockeypappor som tar sig själva på för stort allvar.
3. Inte så originellt, men viktig fakta: Jag får multirösa rysningar när folk biter i glasspinnar.
4. Iiiiijak. Jag, eller Husmannen för den delen, har inte skurat golvet en enda gång sedan vi flyttade in för....hrk... år sen.
5. Jag kan stenografi! Det är minsann ovanligt. Eller jag kan i alla fall skriva, men inte läsa lika bra vad jag har skrivit. Men ändå. Hur många procent av Sveriges befolkning har dylik kunskap i dessa dagar? *uppfodrande min med höjda ögonbryn*
6. Lider av svår hybris ibland och gör låtsasintervjuer framför badrumsspegeln.
Så. Sen skulle sex nya personer utmanas... Och jag utmanar... ingen! För jag känner alldeles för få i bloggvärlden och är alldeles för blyg för att våga antasta främlingar eller mina bloggidoler som jag läser men betraktar som högre stående väsen. Jag är den felande länken i kedjebrevet.
Frivilliga får gärna anmäla sig såklart.
...när det egentligen är väldigt viktigt att man jobbar så att axlarna kan sjunka till normalläge.
Gjorde ju palt häromnystanes för första gången i mitt liv. En stor dag för mänskligheten. Enkelt och väldigt gott, serverat med smör och fläsk som stekts på hög värme i mycket smör och salt. Vissa har lingonsylt till. Det tycker jag är ohemult. Men då har jag heller aldrig gillat lingon.
I glaset ska det vara mjölk.
Recept:
Riv några potatisar på rivjärnet. (För fullkornspalt: med skal.)
Blanda med mjöl och salt till det blir lagom och formbart.
Forma klump och koka i kastrull med vatten tills de stiger till ytan.
Man tror hela tiden att man gör fel, men det gör man inte. Om paltklumparna inte håller ihop i kastrullen behövs mer mjöl.
Efter middagen infaller den berömda paltkoman. Ladda upp med någon bra film och se till att ha telefonen inom räckhåll.
Voilá!
Palt.
För det är du värd.
-
En vecka sedan jag var här nu, minus en dag.
Så går det när man går upp i ottan. Ingenting blir sig likt efteråt...
Har mycket att göra just nu. Deadline på onsdag och mycket kvar att lämna in.
Är lättirriterad och då underlättar det inte direkt att ha en restgubbe som går omkring här på arbetsplatsen och rättar till pappershögar, pratar om ålderskrämpor och gamla minnen. En restgubbe som inte vill pensionera sig och gå hem. Han är väldigt trevlig tre veckor av fyra. Det är den här sista veckan innan deadline som jag har lust att bli elak eller sätta på mig ett par hörlurar. All välbehövlig koncentration skingras lätt med frågor av typen:
"Så Margit mår bra?"
"Sa jag det att Sven-Åke har ringt?"
"Frågade jag hur du mådde?"
"Så Margit mår bra?"
Ibland vänder jag mig om. Håller kaffekoppen i ett stadigt grepp och markerar att: Ok, vill du prata, så kan vi prata.
Då väljer han att gå in i angränsande rum. Väntar tills jag återfått koncentrationen och smyger in ett oskyldigt:
"Sa jag det... att Sven-Åke har ringt?"
Gah!
Kokar kaffe gör han i alla fall. Svagt, men ändå.
Var hos grannarna och såg melodifestivalen i lördags. Väldigt mysigt med falukorv och fruktsallad, tända ljus och vin. Jag hejade på The Ark. De andra på Måns. Minsta pojken hade gjort ett eget tävlingssystem. Där fick Sebastian flest poäng, (misstänker starkt att juryn var korrumperad) och Margit Moi fick tre poäng, hur det nu gick till.
Un poang för bästa låt.
One poínt för bästa dans.
Á poäng för bästa scenkläder.
Hm.
Strömavbrott.
Datorn: Vill du återskapa föregående session?
Ja tack.
Men inte var texten kvar inte.
Sicket lur.
Fast hade nog inte skrivit något speciellt. Kanske var därför.
Diskuterade med Husmannen igår. Vi noterade att han har ungefär tre timmars liv för sig själv varje dag. Han kommer hem klockan sex och måste gå och lägga sig vid nio för att orka kliva upp vid fem.
Kommentarer som: "Kan du ställa väckarklockan på 04:45?" florerar just nu hemma hos oss. Det är liksom väldigt lite mänsklighet i sådana yttranden.
Igår bäddade vi i vardagsrummet med madrass och somnade framför Höök, (som jag gillar mest för vackra Luleås skull.)
Jobbar hemma idag. Ett tag i alla fall. Har hunnit dricka kaffe och äta glass med Sharonfrukt och sova förmiddag en timma. Drömde om tanter som svimmade överallt och att grannarna skaffat städhjälp. Ingen Ludmila utan en Inga med askblond page. Hon var på väg att dammsuga hos oss också. Nog för att det behövs. Våra städrutiner har försvagats en del sedan Husmannen började arbeta på dagarna.
Ursäkta men du har fått läppstift på glaset.
(Eventuellt borde man ha varit på plats för att uppskatta komiken i konstruktionen och situationen där tonfall och ansiktsuttryck hade en viss påverkan.)
Det är trevligt att få brev när man kommer hem. Igår väntade ett brev modell tjockare med mitt namn tecknat i personlig stil.
Min första tanken var att det var Svenska Kyrkan som fått min utträdelseblankett och nu ville hinna med ett sista försök att rädda min själ i form av, tja... typ en broschyr med rubriker som: Margit fick ha sin begravning i sin gamla skolmatsal.
Att gå ur kyrkan är för övrigt det enda rebelliska jag har gjort i år och det är inte ens särskilt rebelliskt. Antalet tonårspoäng är således ack så få. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att förbättra statistiken heller: ta en helkväll med några vinflaskor, bränna hela sparkontot (yupp, har ett litet sånt) på ett par jeans, börja tjuvröka?
(Faktiskt har jag börjat indoktrinera ordet shit i mitt talspråk. Ett tecken på ungdom månne?)
I alla fall så var det inte något omvändelseprogram utan en födelsedagspresent från min kusin. Fint värre. En självbränd talbok i hemmagjord svart förpackning med band och silverskrift. Tjusigare kan det liksom inte bli en måndag när man har klivit upp i ottan och jobbat hårt på majsfälten hela dagen. Bäst av allt är att jag inte fyller år förrän i juli.
Visste inte att man kunde bli hörselskadad av Falukorv.
Hade en fryst sådan som skulle delas i två genom brytmetoden. Det small så högt att det slog lock för öronen. Gjorde nästan ont. Aldrig varit med om något liknande.
Högst oväntat fenomen.
Sedan har mikrovågsugnens snurrande inre platta förlorat ett gummihjul. Något som får den att låta som en val. Långsamma utdragna sorgsna ljud.
Långsam helg med mycket läsning och mycket dåligt samvete för att jag inte jobbat klart så mycket som jag hade lovat mig själv. Har sovit, ätit och idag har vi handlat och jag har gjort ostkakor.
Svårt att gå och handla nu förtiden.
Såg på Plus-Sverker häromveckan där han visade hur mycket koldioxidutsläpp olika frukter innebar. En lokalt odlad morot i ett oljedrivet växthus var mycket sämre för miljön än en litchifrukt som flygits hit från Kenya, (annars är flyg bland de värsta). Och en banan som åkt båt från sydamerika eller lastbil från Frankrike är ganska okej. Förhållandevis.
Så mycket att ta hänsyn till.
Ekologiskt hit och utfiskade fiskar dit.
Viktigt men frustrerande när jag kan ha tillräckligt med beslutsångest som det är.
Dagens vårtecken: Såg en tjej som joggade i t-shirt.
Gårdagens bä: Melodifestivalen. Usch. Andra chansen. Magnus Uggla. Allvarligt. Varför gillar Sverige hans musik?
Gårdagens rys: Jesus Camp, dokumentären. Undrar om de är fler psykopater over there eller bara en allmän hjärntvätt som pågår. Stackars barn som måste axla all världens "synd" och tala i tungor och lära sig halleluja-ord utantill för att de är så mån om att vara till lags och passa in och få en klapp på huvudet av de vuxna. Kände ett starkt sug att kidnappa kidsen, slänga in dem i en buss och avprogrammera dem.
Dagens iiiii: Hastigt snussug ilade förbi. Reflekterade över att jag gärna försöker byta ut snuset mot exempelvis kaffe - dricker stora mängder som min mage inte tål, och tuggar tuggummi och äter halstabletter med aspartam. Byter ett gift mot något annat. Funderar på att börja med de där kaffegodisarna, kanske mildare för magen, eller treo eller något annat spännande. Som ostkakor.
Vågade inte göra slut med Tjejgänget igår.
Bara göra uppehåll.
En vecka.
Fegt kanske.
Eller så var det för att de var mysiga.
Inte så arga.
