Tre poäng och restgubben

En vecka sedan jag var här nu, minus en dag.
Så går det när man går upp i ottan. Ingenting blir sig likt efteråt...

Har mycket att göra just nu. Deadline på onsdag och mycket kvar att lämna in.
Är lättirriterad och då underlättar det inte direkt att ha en restgubbe som går omkring här på arbetsplatsen och rättar till pappershögar, pratar om ålderskrämpor och gamla minnen. En restgubbe som inte vill pensionera sig och gå hem. Han är väldigt trevlig tre veckor av fyra. Det är den här sista veckan innan deadline som jag har lust att bli elak eller sätta på mig ett par hörlurar. All välbehövlig koncentration skingras lätt med frågor av typen:

"Så Margit mår bra?"

"Sa jag det att Sven-Åke har ringt?"

"Frågade jag hur du mådde?"

"Så Margit mår bra?"

Ibland vänder jag mig om. Håller kaffekoppen i ett stadigt grepp och markerar att: Ok, vill du prata, så kan vi prata.
Då väljer han att gå in i angränsande rum. Väntar tills jag återfått koncentrationen och smyger in ett oskyldigt:

"Sa jag det... att Sven-Åke har ringt?"

Gah!

Kokar kaffe gör han i alla fall. Svagt, men ändå.


Var hos grannarna och såg melodifestivalen i lördags. Väldigt mysigt med falukorv och fruktsallad, tända ljus och vin. Jag hejade på The Ark. De andra på Måns. Minsta pojken hade gjort ett eget tävlingssystem. Där fick Sebastian flest poäng, (misstänker starkt att juryn var korrumperad) och Margit Moi fick tre poäng, hur det nu gick till.
Un poang för bästa låt.
One poínt för bästa dans.
Á poäng för bästa scenkläder.