Fårvågel

Vi var minst sagt inte de enda som var ute och promenerade igår. Våren var ju kommen och alla vallfärdade.
Hade nästan glömt den största nackdelen med värme: grupptrycket och det inlärda norrbottniska/svenska tvånget: nu är det sol och då måste man passa på.

Under lördagen stannade vi hemma och försökte övertyga oss själva att det var kallt ute. (Om man valde att avgöra gradantalet utefter tanterna och gubbarnas påpälsade fasader så fungerade det.) Söndagens väder var svårare att undvika, särskilt när grannpojken sparkade fotboll ute på gården i bara t-shirt. Jag och Husmannen tog med en termos med te, hittade ett litet berg med utsikt, bredde ut jackorna i gräset och somnade. Mysigt. Fjärilar och flugor, utbytesstudenter och en grupp män med kikare och tre nya fräknar.

Tog många nya foton. I mitt huvud. För kamerabatterierna dog. Igen.