Aftonbladet eller expressen, torsk eller sej, euroshopper eller ica

- Det där var pinsamt.

Sa pojkvännen när vi kom ut från stormarknaden med vagnen full med mjöl, toapapper, vår första skurmopp och ett ringlande kvitto.

Pinsamt att storhandla? Kanske lite. Som att köpa sin livs första bingolott. Virka en grytlapp på en fredagkväll och göra storkok. Vara som andra med färgglada t-shirts och klängande småbarn. Storhandla. Hamstra och fylla på i förråden. Duktigt och präktigt och hej och hå. Pojkvän med arbetsbil och söta lilla flickvännen som tycker det är viktigt hur pastan ser ut, spiral eller rörform.

Miljömedveten är man också. Märkesmedveten. Fairtrade. Vad var det nu som det stod för. Euroshopper. De ska man inte köpa. Nestle. Ajabaja. Torsk. Absolut icke. Fryst kyckling. Ser du, de har socker i dem! Vaniljstång. I en sån stor förpackning - herregud vad de plastar in allt.

Svårt, dyrt och tidskrävande att vara rättvis och ekologisk.


*

Lätt i humöret

En söt släkting, modell äldre, ringde.

Efter tre minuters inledning:

Hon: Jo, men jag ska väl inte störa, tänkte bara ringa och se hur ni har det.

Vet inte om detta att inte våga prata längre än tre minuter faktiskt beror på rädslan att störa eller att det ska kosta för mycket att ringa till andra sidan Svea rike... som det ju gjorde... en gång i tiden.

Jag: Vi har det bra, men hur är det själv? Bättre med knäna?

Hon: Nu är det benet som tjorvar.

Jag: Har du ont?

Hon: Nej då, det är ingen smärta eller så, utan det är mer som... Det kanske är sen jag ramlade.

Jag: Sitter det i höften?

Hon: Mer som i benet.

Jag: På det viset.


Hon: Och blodsockret hade inte blivit värre. I alla fall. Men blodtrycket var ju högt när jag var och kolla.

Jag: Oj då, har du haft det förut eller är det något nytt?

Hon: Högt blodtryck har jag haft sen jag var trettiotvå. Sen är det nått fel med njurarna och nästa vecka ska
jag till tandläkaren och så har jag varit hos fotdoktorn och ingenting var då bra och bättre blir det nog aldrig.

Jag: Så ska du inte tänka. Man får vara glad över det som fungerar.

Hon: Det är då det jag brukar säga, att det är tur att jag är en sån som är lätt i humöret och inte fokuserar på det som är negativt. Jag är inte den som går och grubblar över små skavanker.


*

Sten

Små hårda knutar uppe vid axlarna.
Snart semester. Tre veckor kvar, sen ska jag andas grundligt.

*

Pastativism

En relativt provocerande tanke är:

Konstigt att pastan, under alla dess år utan sil, aldrig har hamnat i diskhon

...när man är i färd med att hälla bort det kokande pastavattnet genom en glipa mellan kastrullen och kastrullocket.

*

När katten är borta...

... gjorde Margit en egen lite teaterföreställning i sin ensamhet. Hon spelade rollen som hänförd man med bredaste pitebondska, en förströdd stadsbrud, samt övade på en gammal dams kroppshållning. Hon funderade på om teatern ändå inte varit något för henne, om hon nu varit lite modigare som ung.

Sedan höll hon en låtsaslektion i konst och var hur spirituell och sympatisk som helst.

Ah, dessa stunder av ogenerad hybris.

Efter jobbet köpte hon en melon som såg ut som en liten pumpa, ringde en vän och lade sig senare än vanligt.

När Husmannen kom hem dagen därpå undrade han varför den justerbara sänglampan för varje natt närmar sig golvläge, om det är så att det bor någon under sängen. Margit tjurade i ett hörn tills hon blev snäll och sedan skrapade de mönster i matbordets skiva och diskuterade Dirty Dancing kontra Terminator. Varför killar inte gillar Pretty Women och om det är så att Starwars är ganska könsneutralt.


*

Om vädret

Hagel som vilda hårda popcorn mot fönsterbrädan.
Förmodligen för att jag äntligen fick tummen ur och fållade upp mina tunna sommarbyxor. Provocerande nog för hand.

*

Den som inte har något att säga...

... kan alltid bjuda på ett recept.



PANIKLIMPA (från Birgittas bak- och brödbok)

4 dl grahamsmjöl
0,5 dl russin
0,5 dl solroskärnor
0,5 dl rågkross
1 tsk bikarbonat
3 dl filmjölk
2 msk sirap

Rör ihop.
Smörj och fyll form, (modell: avlång sockerkaksform).


1 timme i 175 grader.

*

En retorisk fråga

Hur många kanelbullar får man egentligen äta under en dag?

*

Ateljéavsked

Igår var jag och städade ur ateljén... eller städade gjorde jag inte, snarare rullade ihop mina påbörjade målardukar och färgtuber, tog mina saker och puffade åt sidan ateljéväninnans pärlaskar, tyghögar, presentpapper och spetsband.

Kändes lite sorgligt.
Kändes mest skönt.

Nu slipper jag den lilla gnagande känslan att jag borde spendera mer tid där. Använda den lokal som jag betalar för att ha, visserligen små summor, men ändå. Kanske jag hittar en ny ateljéplats som ligger närmare... någon gång i framtiden. Tills dess får det vara stökigt hemma istället. Att måla tar plats.

*

Det gör ont när knoppar brister...

... och ont när visdomständerna växer och när man försöker sära på baconbitarna i en het stekpanna med fingrarna.

Gjorde förövrigt en riktigt god... salsa skulle man kunna kalla det.




(5-6) tomater
(1) liten lök
(2) stora teskedsblaffar sambal olek
(1) paket fetaost
(1) näve haricot verts



Piffa till med några basilikablad och svindyra pinjenötter om man råkar ha det hemma. Ruccola hade säkert också passat.

*

Min tidszoner....

Upptäckte nyss att när man klickar på länken till "Lästa böcker" så byter månaderna namn till Maio, Abril, Março och Fevereiro.

Trevligt men märkligt.

Har inte heller rätt tidsinställning här på bloggen: den tid som visas när man publicerar sina inlägg. Det är ungefär en timmes felmarginal... vilket är bättre än en halvdag... som det var förut... plus att bloggen lade till en extra dag i varje månad.

Trevligt men märkligt.

*

Tanterna och jag

Jag har en turkosrosa väninna med vitt hår. Igår diskuterade vi fördomar. På hennes skola hade de gjort en övning, skrivit: fotbollssupportrar, ungdomar, vegetarianer, pensionärer. Rannsakat sitt inre och gjort listor över vilka fördomar de hade.

Listan under rubriken "pensionärer" blev längst.

Själv har jag svårt för pensionärer. Generellt. De där med högt lockligt hår, stora örhängen och tjocka nylonstrumpor. Herrar med beige midjekort jacka, putsade oanvända bilar, stålkammen i bakfickan och en oändlig ström av självgoda historier.

Min antipati består kanske främst i att jag förvandlas till något slags nickande skal som plötsligt töms på all personlighet. Som låter sig nypas i kinden, som artigt lyssnar på samma historia hundratals gånger, som inte säger: Nä, men vänta lite nu, när Allan/Sonja/Gösta/Majvor häver ur sig något rasistiskt.

En del äldre blir som små rebeller, börjar tränga sig före i kön, kritiserar högljutt och nära inpå, orkar inte längre bry sig om någon ser att de snörper på munnen... om andra blir arga över att de står och diskuterar strunt i toakön och inte låter någon annan gå före så att sådana som jag inte hinner kissa under konsertpausen, (ja, jag är fortfarande bitter för det).

Kanske var ångvältstanterna en gång i tiden själva överdrivet artiga och känner att de måste kompensera. Att de har fått nog.

Goa tanter finns ju också. Sagotanter med mjuk-mjuka händer och gott kaffe i lövtunna koppar. Tanterna som lägger pussel tillsammans med katten. Tanter som tyvärr inte syns lika tydligt.


*

Hastig undran

Vad säger man om man är helt säker på att någon är kille och det visar sig att han inte är det. Om man säger:

"Ja, men du har det bra du - ensam kille med så många tjejer".

Och personen sedan presenterar sig med ett tjejnamn.

*

Liten ytlig uppdatering

Fredag: Skräckteater i Angered.

Lördag: Sniglar och oxfile på restaurang med Husmannen. Hyrde två filmer: Little miss sunshine och Elementarpartiklarna, (båda helt okej filmer utan att för den skull följa med mig särskilt länge). Lyxglass från Lejonet och Björnen.

Söndag: Invigning av Flamingodammen i Slottskogen... som visade sig vara Pingvindammen... tog ett tag innan min hjärna knöcklat om och justerat så att jag förstod varför "flammingosarna" varken var särskilt stora eller rosa.

Måndag: Cortegen i Göteborg. Massor med folk och motorförsedda åkdon. Folkligt. Gemytligt. Fyndigt. Ont i fötterna... för jag hade mina plattsulade Kinaskor i storlek 34. (Ska det vara Kinaskor ska det var smått).


*