...

Förutom mina illröda gardiner (som först i december övergår till att kallas julgardiner för att sedan i februari återgår till att kallas bara illröda gardiner) så har jag också köpt pepparkaksdeg. I år satsar jag på julstämning!

...

Konsumtionsrus

I vanliga fall brukar jag mest bli irriterad över att behöva gå på stan men gårdagens inköpsrunda tillhörde en av de mer angenäma. Jag hittade omgående det jag sökte efter, expediterna var vänliga och det fanns ljusslingor i skyltfönstren och öppna cafédörrar. Ett sätt att betvinga novembermörkret blev att investera i ett par illröda gardiner.

Viljornas kamp

Idag har jag använt väckarklockans snoozeknapp rekordmånga gånger, kastat mig över husliga uppgifter, hittat mig själv framför datorn innan jag under vilda protester tvingade mig själv tillbaka till de uppslagna tentaböckerna för att fem minuter senare ha tevens fjärrkontroll i handen. Ett välutvecklat och professionellt undvikarbeteende.

...

...

Någon har stulit min cykelsadel och därför promenerar jag istället, en aktivitet som alltid inleds med viss motvilja som sedan går över. Efter lunch blev jag kvar på biblioteket där jag fördjupade mig i en text om den svenska synden och i en text som jag, om sanningen ska fram, inte förstod mycket av. Att studera känns viktigt och roligt men jag saknar att skriva och hinna träffa vänner och bekanta. Här hemma har jag tänt ljus och lyssnar till Jennys jullista. Husmannen är och jobbar. Igår roade han mig genom att läsa ur nordstedts svenska ordbok. Jag skrattade så jag grät.

Aktuellt

För mig tycks den här hösten handla mest om att försöka komma hinna ifatt mig själv. Det är en hel del som ska sorteras och förstås. Två månader kvar till jul. Fyra veckor kvar till min nästa deltenta. (Jag lär mig bland annat att Sverige anno 1904 hade en population på omkring fem miljoner människor och att dessa skickade över 48 miljoner vykort.) Elva timmar kvar till ett bastubad. Fem minuter kvar till te och smörgås tillsammans med Husmannen i soffan. Husmannen är i övrigt en hjälte.

Rutiner

Uppfriskande med instanser som lever upp till mina förväntningar. A-kassan svarar:
"Du ska omgående skicka in blankett x och y!"

...

I övrigt blev det wienerbröd till frukost. Det var liksom läge för det.

Vardag

Dags för en ny omgång med både a-förmedling och a-kassa. Gruvar mig lika mycket varje gång och blir sedan (nästan) alltid lika förvånad över hur smidigt det ändå gick. Önskar jag kunde snabbspola direkt till den avslutande insikten.

Jag äter alltid disktrasa

Fredagsunderhållning: Svenska Hollywoodfruar och Pia i Bryssel!

Pju!

Fick tillbaka hemtentan med ett godkänt och några snälla blyertsmarkeringar i marginalen. En avklarad, två kvar. Nu håller jag på att läsa texter om veganer, graffiti, datanördar och om dansbanornas demoraliserande effekt på ungdomen i slutet av 30-talet. Det känns betryggande att förstå att man har det som tradition att tvivla på varje ny generation men att det brukar ordna sig ändå till slut.

Nya spasmer

Det surrar i axlarna och jag har mystiska muskelryckningar längst med revbenen och över kinden. För mycket inplanerat igen, för många projekt, tankar och viljor som spretar åt olika håll. Dags att skala bort, minimera och öva mig i att säga tack men nej tack.

Avsked

Folk försvinner och dör ifrån en, ibland har de funnits nära, ibland på längre håll. Förra veckan fick jag beskedet att en gammal arbetskamrat har tagit livet av sig. En äldre man med kolonilott, kammen i bakfickan och ett stort och vänligt, men oroligt, hjärta. På morgnarna var han alltid först på plats, hälsade mig godmorgon med en kopp nybryggt kaffe innan han satte sig för att ringa de sedvanliga samtalen. Till frisören på andra sidan gatan. Vännerna. Att han valde att ta sitt liv gör resten av oss på något sätt så delaktiga. Det finns en så hjärtskärande ensamhet i detta som gör det svårt att acceptera. Vart var vi alla?

Naturtroget

- Oj då, nu börjar till och med plastblommorna tappa blad, tänkte jag innan jag genomskådade plasten och istället såg en, får man ändå säga, tålig växt som levt utan vatten i flera månader.

Norge

Göteborg - Margit Rond 7

Kommer ut efter träningen och brottas ett tag med cykellampan på styret. Torkar bort det mesta av vätan från sadeln med ärmen, drar upp luvan på jackan och lyssnar till vattendropparna som faller mot tyget. Påminner mig själv om att jag måste komma ihåg att skruva fast stänkskärmen igen. Allt känns väldigt välbekant.

Megasuccé

Bjöd fina gästen på pastaklumpar, en sås som hann dunsta bort, sockerkaksmassaker och Idol. En väldigt uppskattad kväll.

Francisco José de Goya y Lucientes

Grannpojken och jag åt sushi och gick sen på operan. Uppfann ett prasselfritt smågodissystem med hjälp av plastmuggar från toaletten och kunde obekymrat äta kolor och sura nappar medan Goya tappade hörseln och målade spanska inkvisitionen på scen - allt i en pampig inredning av en gigantisk camera obscura.

Hur man än vänder sig...

Insåg precis att jag inte bara var klar en dag i förväg med hemtentan utan två, eller egentligen tre eftersom jag mest ägnade morgonen åt att byta storlek på rubriken. Känslan av att vara ute i god tid är inte alls positiv, nu sitter jag istället och grunnar på vad tusan jag har gjort för fel.

Grundkurs kökskunskap

Aldrig, aldrig, aldrig lämna saker i en varm ugn utan att först vrida upp äggklockan. Aldrig.

Checkpoint ett

Aaaah! Första hemtentan är färdig. Till och med en dag i förtid vilket får mig att dra följande konklusioner:

1. Jag har varit flitig.
2. Jag har varit lat.
3. Jag har inte förstått frågorna.
4. Jag är smått genial.

Så är det fatt idag

Efter ett allvarligt samtal med min skolcoach (skrivcoachen vikarierar) så skrev jag en lista på femtio saker som gör mig glad. På första plats kom att skriva och på andra att röka. Väldigt otippat eftersom jag slutade röka för säkert tio år sedan.

En kille med stil

Husmannen går och handlar mjölk med tjocksockar inuti sandalerna, mjukisbyxor, jacka och en tygpåse.

Grönpeppar och enbär

Har haft lördagsbesök som hade vett att röka i mitt kök, som packade upp mortel, kantareller och renskav ur ryggsäcken och skapade trivsel. Stearinljusen är fortfarande tända och disken lämnar jag till imorgon.

Parfymerade gardiner

De senaste dagarna har jag varit student mer på allvar. Det började bra. Jag satt framför en uppslagen bok, bet tankfullt i pennan och stirrade ut i intet medan den ena låtsasbriljanta tanken efter den andra tog form. De mer problematiska biverkningarna kom när jag skulle börja få ner insikterna på papper. En akut treåringsrastlöshet bröt i full skala. Jag kokade så mycket kaffe att jag fick huvudvärk, gjorde armhävningar, bytte kläder, pratade länge med min spegelbild och fick för mig att jag skulle parfymera gardinerna.
Att skriva tenta betyder att jag börjar tvivla på min förmåga att förstå ord. Ibland bottnar jag men för det mesta har jag ingen aning. Efter ett tag börjar jag skriva saker som att "accentuera sin särprägel" och så fnissar jag lite åt det och gör några armhävningar till.

Och jag håller på att längta ihjäl mig efter att bli klar så jag kan sätta mig ner och skriva bok igen.

Förargelseväckande beteende

Sugen på surströmming. Undrar om det är lagligt i de här trakterna.

Det som sker

Läser om folklivsforskning och nostalgisk romantisering av det som var förr, om vad kategorier gör med oss och vad vi gör med kategorier. Har helgjobbat och tränat så att svetten rann och cyklade sedan hem i ett kompakt regn som blötte ner det som inte redan var blött. Funderar starkt på att ta ledigt hela februari och söka solen på annan ort.

Imorgon blir det konsert med Dudamel bakom taktpinnen och en Sarah Chang som håller i violinen. Beethoven, Mendelssohn och Nielsen. Jag ska knäppa händerna, luta mig tillbaka och fylla på.

Utmärkt eller katastrof?

Den lidande konstnären är en myt. Just nu (i motsats till igår) så har jag balans i tillvaron och får saker och ting gjorda. Fundrar på om det är att utmana ödet (och för all del min relation) genom att låta Husmannen klippa mig och därigenom lösa mitt ständigt återkommande frisörproblem? Kanske den perfekta frisören också är en myt?

Tisdag

Fönstren står vidöppna och släpper in varmblåsten. Radion spelar fortfarande P2 sedan skrivarpasset tidigare idag och Husmannen håller på att packa upp matvarorna till middagsmaten, en salig blandning av fläskfilé, halloumi, senap, hounung, kantareller och haricots verts. I morse sov jag längre än planerat och hade svårt för att samla tankarna när jag väl satte mig för att skriva, funderade på detta med att dela med sig, på studier och jobb.