söndag 25 oktober 2009

Aktuellt

För mig tycks den här hösten handla mest om att försöka komma hinna ifatt mig själv. Det är en hel del som ska sorteras och förstås. Två månader kvar till jul. Fyra veckor kvar till min nästa deltenta. (Jag lär mig bland annat att Sverige anno 1904 hade en population på omkring fem miljoner människor och att dessa skickade över 48 miljoner vykort.) Elva timmar kvar till ett bastubad. Fem minuter kvar till te och smörgås tillsammans med Husmannen i soffan.

måndag 19 oktober 2009

Rutiner

Uppfriskande med instanser som lever upp till mina förväntningar. A-kassan svarar:
"Du ska omgående skicka in blankett x och y!"

Vanor

I övrigt blev det wienerbröd till frukost. Det var liksom läge för det.

Vardag

Dags för en ny omgång med både a-förmedling och a-kassa. Gruvar mig lika mycket varje gång och blir sedan (nästan) alltid lika förvånad över hur smidigt det ändå gick. Önskar jag kunde snabbspola direkt till den avslutande insikten.

fredag 16 oktober 2009

fredag 9 oktober 2009

Pju!

Fick tillbaka hemtentan med ett godkänt och några snälla blyertsmarkeringar i marginalen. En avklarad, två kvar. Nu håller jag på att läsa texter om veganer, graffiti, datanördar och om dansbanornas demoraliserande effekt på ungdomen i slutet av 30-talet. Det känns betryggande att förstå att man har det som tradition att tvivla på varje ny generation men att det brukar ordna sig ändå till slut.

onsdag 7 oktober 2009

Nya spasmer

Det surrar i axlarna och jag har mystiska muskelryckningar längst med revbenen och över kinden. För mycket inplanerat igen, för många projekt, tankar och viljor som spretar åt olika håll. Dags att skala bort, minimera och öva mig i att säga tack men nej tack.

Avsked

Folk försvinner och dör ifrån en, ibland har de funnits nära, ibland på längre håll. Förra veckan fick jag beskedet att en gammal arbetskamrat har tagit livet av sig. En äldre man med kolonilott, kammen i bakfickan och ett stort och vänligt, men oroligt, hjärta. På morgnarna var han alltid först på plats, hälsade mig godmorgon med en kopp nybryggt kaffe innan han satte sig för att ringa de sedvanliga samtalen. Till frisören på andra sidan gatan. Vännerna. Att han valde att ta sitt liv gör resten av oss på något sätt så delaktiga. Det finns en så hjärtskärande ensamhet i detta som gör det svårt att acceptera. Vart var vi alla?

tisdag 6 oktober 2009

Naturtroget

- Oj då, nu börjar till och med plastblommorna tappa blad, tänkte jag innan jag genomskådade plasten och istället såg en, får man ändå säga, tålig växt som levt utan vatten i flera månader.

måndag 5 oktober 2009

Norge