Dramatique

Bråkade med Tjejgänget förra onsdagen.
Trodde intrigernas tider var förbi. Tydligen inte. En av de andra kände sig påhoppad och började hoppa tillbaka och sedan blev alla ledsna och ilskna och startade med smutskastningskampanjer och försvarstal.

Skitprat bakom andras ryggar är aldrig bra. Det drabbar alltid en själv på något vis. Genom dåligt samvete, genom att man känner att man måste undvika, genom att man förlorar respekten för sig själv och för andra.

Ikväll har jag tänkt att föreslå uppehåll med Tjejerna. Föreslå att vi slutar träffas ett tag. I alla fall på regelbunden basis. Rensa ut bland sådant som tar mer än det ger.

Terapeuten har övat mig i att ta kritik.

Kritiker: Margit du är så självisk!
Margit: (tänker: Har jag varit självisk någon gång?) Ja, det kan stämma.

Typ.

Lite som ju-jutsu. Att inte slå tillbaka, utan följa med och använda så lite motstyrka som möjligt.

Kanske fungerar.

Får sällan direkt kritik. Kan bero på att jag är (1) redan perfekt (2) alldeles för rädd för kritik och därför gör allt jag kan för att undvika dylika obehag (3) ... redan är perfekt.


Nästan spännande. Får man säga så? Som ett nytt såpa-avsnitt. Hur ska det bli? Ska vi slita håret av varandra? Gråta och be om ursäkt. Springa åt olika håll och aldrig mer byta ett ord.

Ja fy tusan....

Är ju egentligen ingen morgonmänniska.

Vaknade halv sex av att (1) väckarfunktionen på min mobil slog igång (2) Husmannens mobil började tjuta som ett brandalarm (3) radion började mumla om Iran och att USA planerar ett anfall (usch), Oskarsgalan och Al Gore, abort och trångsynta kyrkliga herrar.

Husmannen skulle stiga upp för att börja sin första arbetsdag idag. (Redan igår började han konspirera att han skulle upp vid halv fem. Bah! Nån måtta!)

I alla fall så vaknade jag också när han klev upp. (Ett ytterligare säkert tecken på vuxenhet. Adjö sköna sovmorgnar, adjö!)

Jag: Stackars dig som måste stiga upp.
Han: Jag får skylla mig själv. Det var jag som sökte jobb.

Han duschade.
Jag var kissnödig.

Knack knack knack.
Han: Ja?
Jag: Får jag komma in? Måste kissa.
Han: Måste du titta?
Jag: Nej kissa.
Han: Um-hum.

Sedan blev det en ganska trevlig morgon. Han frågade om jag hade tänkt att mixa ihop en fruktdrink. Jag muttrade nej. Men föll till föga.

En myspys gulledutt morgon (värdig en Oskar) med softat ljus, mörkt ute och händerna runt en värmande kaffekopp, (mitt eget goda kaffe istället för jobbkaffet), P1- pladder, vika lite tvätt och blogga.

Skulle bara varit ute och sprungit en mil så hade idyllen varit ultimat. Ja fy tusan. Det går utför...

Gäsp.

Fast nu ser jag att det slask-snöar. Det är o-idylliskt.

Söndagskringlor

SOCKERKRINGLOR

50 g jäst
100 g smält smör
3 dl mjölk
1 dl socker
8-9 dl vetemjöl

Smält smör och häll i mjölk. Låt det vara fingervarmt och rör ut med jästen. Tillsätt socker och det mesta av mjölet. Arbeta degen och tillsätt eventuellt resten av mjölet.

Dela i 16 delar, rulla till smala längder och forma till kringlor. Pensla med smör och doppa i socker.

Jäs 40 minuter.

Grädda i 250 grader ca 8-10 minuter.

Låt kallna på galler under bakduk.

Statistikförlust

Min besöksstatistik går baklänges.
Det sammanlagda antalet besök.
Igår var det totalt åtta färre personer än dagen innan och idag har ytterligare två besök försvunnit. Borde inte fungera så. Har man besökt min sida så har man. Man borde inte få ångra sig.

Behöver uppdateras

Nu har jag snart ätit upp den sista bullen från det förra bullbaket. Dags att baka nya. Fast det är ganska besvärligt. Kanske blir en sockerkaka istället, eller en påse plockgodis från kiosken.

Dags att köpa nya tulpaner också, trots att vårkänslan falnade en aningen tillsammans med den nykommna snön....

Iiiiiii 2

Idag skriver han under anställningsavtalet.
Moi fick inte följa med och fotografera och blåsa upp ballonger och skutta omkring.

Blogglöfte

Innan jag började blogga så tänkte jag att:
om jag börjar blogga så ska jag skriva korta texter. Annars orkar folk inte läsa.

Kanske mindre bokstäver kan bli en slags kompromiss?

Expediträdsla

Igår roade jag mig också med att anti-jobba.
Tog en långlunch med min arbetskollega.
Åt rotmos med något finskuret kött. Köpte semlor. Följde med och gjorde ärenden och njöt av den inbyggda rumpvärmen i bilsätet, (som jag gärna skulle vilja ha i min kontorsstol också.)

Sen var vi inne i en möbelaffär och det är här jag närmar mig dagens, eller gårdagens, fundering.

Jag hörde expediten säga vid två tillfällen till sin arbetskollega att hon var på väg att äta lunch. Detta hörde inte min egen kollega, (verkar det som). Hon hade långa funderingar om skinnklädsel och slitstarka tyger och nostalgiska minnen om soffan i vardagsrummet som hållt i tio år och frostat glas och hur snyggt det var med olika träslag och skinnoljor och priser.

Försökte själv göra ett litet inlägg om hur annorlunda vi använder soffor nuförtiden i jämförelse med finrums-soffan förr i tiden. Den man satt i på söndagar och drack kaffe i sköra porslinskoppar någon gång på farmors mormors tid, rak i ryggen och med den stora klockan som tickade och slog och ingen hade något mer att säga. Idag är soffan mer som en teve-säng, byggd att ligga i, (eller?). Jag har då sällan folk på besök som vill sitta i vår soffa.

Fick en förgörande blick av expediten.
En "jag har genomskådat din knappt existerande konsumentkraft och behöver därför inte le mot dig" - blick.

Inte så konstigt att jag är livrädd för expediter.
Ungefär lika rädd som för frisörer.
Och pensionärer och småbarnsföräldrar och församlingsmedlemmar.

En annan väninna är också så där överlägsen i butiker. Hon går in, nej förlåt, hon seglar in i en butik med en svepande, granskande blick, rafsar lite bland galgarna och lyfter upp något silkigt mellan pekfingret och tummen. Det är något drottninglikt över henne och hon förväntar sig att bli servad och ha en liten uppassande skara runt omkring som gör allt för att blidka. Sedan kan hon tröttna från ena sekunden till den andra och överger butiksbiträdet med en nonchalant knyck med huvudet och en mental örfil.

Det är kanske på grund av sådana som henne som expediterna måste hämnas på sådana som mig.

Iiiiii

Det här är så spännande. Konstigt att min mail inte redan är full med förfrågningar hur det gick för Husmannen.

Igår kom han hem vid halv sex tiden.
Ett gott tecken, tänkte jag. (Att de inte hade vinkat av honom redan efter lunch och sagt hejdåhejdå.) Såg framför mig att han stod och skakade hand och hade skrivit på sitt arbetskontrakt och alla var så nöjda och ville skåla i champagne, (utom Husmannen då, för han dricker inte sånt.)
Sedan tänkte jag att han kanske satt och grät någonstans för att han inte fått jobbet och inte vågade åka hem.
Sen tänkte jag att han kanske varit med om en tågolycka.

Det hade han inte.
Han kom hem och....

- Jo då, det gick bra, de var trevliga... gör riktigt mycket... företag i Lund... Bulgarien... kanske flera resor om året... installerar själva.... sen beställde chefen pizza, med banan och annans ha ha ha... och inte hade de slipsar på sig, en av killarna hade huvtröja... och foton på skärmsläckaren, som han tagit själv.... nästa så att jag kom sent på morgonen, tåget var försenat... jag har handlat lite.... programmeringskoder... PLC program... bla bla bla bla bla....

- Men hur g i c k det då???

- Jo. De skulle ha en lönediskussion imorgon.

- Så du har fått jobb?

- Kanske.


Hm.

Hade tänkt mig följande scenarium:

"Med en dramatisk gest släppte han ner matkassen på golvet och utbrast:

- Älskling! Bella signorina! Jag har fått jobb!

Husmannens rara flickvän slog sina små händer framför munnen och pep till.

- Har du! Å så underbart! Grattis! Va stolt jag är över dig!

Sen kastade hon sig runt hans hals och pussade honom på kinderna och torkade diskret en liten tår på hans halsduk."



Antar att livet inte är så svart eller vitt.
Finns alltid en massa men eller om eller kanske och beror på.


Men glad är jag. Och stolt.

Vad gör man inte för kärleken

Idag är han och provjobbar!
Håller alla tummar i hela världen.
Tänk om han blir anställd!

Igår sa jag att jag skulle stiga upp och göra frukost åt honom.
Han skrattade.
Högt.

Varje morgon brukar han diska, koka te, mixa fruktdrink och servera müs-lii'n... medan jag sover lite extra och sedan stiger upp för att duscha och slå mig ner vid ett färdigdukat bord. Han tänder ljus också. Och ler milt innan han öppnar morgontidningen och börjar läsa högt medan han masserar mina fötter...
Nåmen - det är sant!

:)

I alla fall.
Som vikarierande Husman hann jag inte diska och fruktdrinken blev lite som fruktsallad, men annars gick det okej.

(Med närmare eftertanke finns det vissa fördelar med att han förblir arbetslös *lättar en aning på tumgreppet*.)

Så här tidig har jag aldrig tidigare varit på plats på jobbet.
Nackdelen är att ingen annan hunnit koka kaffe....

//The Diva

Tomatpaj

Tomatpaj av Viveca Lärn

Pajdeg:
4 medelstora kokta kalla potatisar
2 dl grahamsmjöl
2 dl vetemjöl
100 g smör
(salt la jag till)

Fyllning:
200 g smulad fetaost
100 g (ca 2 dl) svarta oliver utan kärnor... fast jag tog gröna, rebelliskt va
2 msk hackad färsk basilika
250 g körsbärstomater

Riv potatisarna och blanda ihop pajdegen.
Klä en pajform med hög kant och förgrädda i 10 minuter i 225 grader.

Lägg blandningen i pajskalet.
Bladspenat passade till.
Tomaterna hela ovanpå och grädda i 200 grader tills "pajen är gyllene och tomaterna har spruckit."
Garnera med basilikablad.

(Jobbigt när det inte finns någon tidangivelse och så måste man gå och glutta var tredje minut bakom ungsluckan för att se om den kanske har blivit klar... men nu så kanske... nu då... men nu måste den väl ändå... nu får den faen i mig vara klar!)

Utvärdering:
God paj. Lite palt-känsla med potatis i pajskalet. Enkel att göra.

-

Lördag

Har varit arg idag också. Börjar misstänka att det är något smittsamt.

Har i alla fall varit och handlat och hämtat ut ett paket från posten.
Några böcker från Ordfront.
Fågeldansen av Ingvar Ambj(norskt ö)rnsen
Ett nytt mästerprov av Ian McEwan
Kallar det vad fan ni vill av Marjaneh Bakhtiari (som jag i och för sig redan läst, i alla fall till sidan 283 om jag inte minns fel för sedan ville biblioteket ha sin bok tillbaka) och Tandooriälgen av Zac O'Yeah (Ett taget namn gissar jag på)

Har inte haft råd med sådant förut. Känns lyxigt.

Men nu börjar Mitt liv i rosa på SVT 2.
Måste titta.
Måste komma ihåg att börja betala tevelicensen.

Förvaring

om lådan inte blivit utdragen

skulle anteckningarna legat still

i samma andakt som de blev lagda

papperet ögat trycket som fanns

Liggsår

Förutom att ha bubblat och funderat så har det varit en lugn dag.

Eftersom det var väldigt längesedan jag var sjuk så passade jag på idag när jag var ledig.
Har legat kvar i sängen både under frukost, bullpaus, kaffe och.... lunchen åt jag faktiskt i soffan medan jag såg det nya avsnittet av Naruto (japansk anime-serie som Husmannen lurat mig att börja se på) men efter det var det returresa till sängen igen.

Har smygsovit lite med tummen på boksidan för att snabbt återgå till att se läsande ut ifall någon skulle kika in.

Fredagsilska

Har suttit och läst debattinlägg om handikappade och prostituerade.

Blir arg.

Och provocerad och får magknip och svartögon.

Och när man är arg och sjudande vill man gärna vara så objektiv och glasklar som möjligt.

Smart och sätta orden på de rätta ställena.

Det gör man inte.

Hur som helst så tycker jag:

Sex är ingen rättighet och alla kan inte få sina behov tillgodosedda. Sånt är livet liksom.

Har läst en del på sensuellqkonsult.wordpress.com.

Ska nog fortsätta läsa lite till för att försöka förstå.


//En "rödvinspimlande rabiat tantfeminist".

Provar bildinlägg

Tupilaner.
Ett säkert vårtecken.
Köpt för en tjuga utanför affären.

Nu är jag hemma. Och Husmannen har startat en tvättmaskin... och gått till tandläkaren. Om jag skyndar mig att diska och baka bullar så kanske han glömmer att jag inte har hjälpt till med att hänga tvätten på flera månader...

Innerst inne ledig

Har egentligen jobbat färdigt för idag och får gå hem!
Om jag vill.
Det kanske jag vill.... Sitta och läsa bloggar och skriva mail och lägga datapussel är inte lika oemotståndligt roligt när man inte måste arbeta, (fast fortfarande en helt okej sysselsättning).

När jag någon gång kommer hem tänker jag baka kanelbullar och sedan ta itu med min nyaste Bokia-bok.... en deckare av islänningen Arnuldur Nåntingdur.

I morse gick jag och Husmannen en promenad. Vi vaknade två timmar tidigare än vanligt.
(Att jag vaknar tidigare än jag behöver är nästan ett lika stort mirakel som att... ja, som ett riktigt stort mirakel.)
Hurtigt värre och ganska mysigt. Fortfarande relativt mörkblå himmel och inte så många andra morgontidiga marodörer ute. Armhävningar gjorde jag också, (det är därför jag måste fylla på med kanelbullar sen.)

Dröm - Känsliga läsare varnas

Drömde om gnagare av olika slag.
Hamstrar i olika färger och former. Visste ni att de kan bli en och halv meter lång om man föder upp dem på rätt sätt.
Det fanns även något som heter vampyrhamstrar.
Ingen bet någon.

Sen var det en ko som skulle kalva och ut kom en korsning av Ola Salo (med Carola-drag) och med en kalvs bakkropp. En hybrid med andra ord.
Meningen var att jag skulle skära halsen av den. Det kunde jag förstås inte förmå mig till, (trots att Ko-Ola försökte övertala mig och menade att han ju kunde ta några mikrogram metodon... som lindring ifall det skulle hinna göra ont) . Det hela slutade med att alla kom fram till att Ko-Ola måste vara Jesus.

Så... gott folk... ni talar med kvinnan som räddade Jesus från ett grymt öde.
(Är det fler än jag som är förvånad att Jesus är så ung? Trodde att han levde för mycket länge sedan.)

Semeltorka

Var lycklig igår.
Hade jobbat på bra. Genomfört uppgifter och avslutat dem.
Till och med ringt ett extra samtal. Inte varit telefonfobisk. Alltså.

Tänkte köpa en semla på vägen hem. Som belöning.
Men de var slut. Skandal!
Köpte choklad till pojkvännen istället, för han hade också arbetat på bra.

Kom hem och gav honom en puss.
Puss on the rocks. Som han sa. (För det är kallt här. Kallt men ingen snö.)

De har ringt om frågat om han vill komma och provjobba en halvdag. Iiiii. Tänk om han får jobb. Tänk om de förstår att de måste anställa honom. Kanske måste baka bullar, eller följa med och ha något urringat på mig... eller ha något urringat på honom.


//Håller tummar och tår

Snusstatus noll!

Utan snus på denna ö....
(Kom inte riktigt ihåg vad det var hon sa om snus, den gode Pippi.)
Utan snus försmäktar jag... denna ö....
(Det stämmer liksom inte. Nått var det i alla fall.)


Tror att min personlighet har förändrats en aning på grund av att jag inte längre är någon snusare. En stor del av min identitet liksom borta. (Tolv dagar utan snus och redan fördärvad.)

Har funderat lite på det där.
När en rökare slutar röka uppträder genast en rad konkreta fördelar:

1. Inga torra händer av att stå ute i kylan och röka.
2. Inga röda näsor av dito anledning
3. Mindre vänner (fast det är ju ingen fördel... eller kan vara, men behöver inte vara)
4. Ingen hosta
5. Slutar lukta rök
6. Börjar känna andras lukter (positivt ibland och påfrestande ibland)
7. Minskade risker att drabbas av KOL och andra läskiga sjukdomar
8. Ökad lust till både det ena och det andra
9. Rosiga kinder
10. Mer pengar


Att sluta snusa innehåller mycket färre punkter:

1. Ingen läskig insikt om att huden under läppen ser ut som när mina fötter dött i badkaret och hittats tre dagar senare
2. Mer pengar över... teoretiskt sett....
3. Förvirring och minnesförlust
4. Eventuellt att jag fått bättre luktsinne, fast det verkar ju konstigt om det vore så - snus har ingenting med näsan att göra.
5. Aningen bättre andedräkt, eller den känns i alla fall sunt illaluktande om ni förstår skillnaden

Semlor och ynk

Ibland liksom bara händer det.
Massor med gråt.
Utan så där egentligen någon anledning alls.
Blev ledsen för att en ur Tjejgänget missförstått en komplimang och varit stött i flera veckor. Blev ledsen för att det alltid är en massa strul och för att vi pratar om och ikring varandra.
Ledsen för att jag nog trött.
Monstruösa Margit är Martyrernas Moder idag.

Har varit och träffat min terapeut idag. Hon har ett välutvecklat beronde av semlor vilket gör att jag varje vecka lämnar hennes rum med känslan av att jag har gjort mig förtjänt av minst en semla. Att det, vid närmare eftertanke, är riktigt nyttigt med semlor.
En mycket sympatisk terapeut.
Gillar henne.

The Ark, Carola, Yasmina, Jennifer och Bokia

Helgen bestod av Melodifestivalen.
Gillar The Ark. Blir glá av deras musik och texter. Vet inte riktigt ännu vad jag tycker om deras bidrag i Melodifestivalen. En slags komprimerad version av alla tidigare låtar, kanske. Men rätt låt vann.
Är det bara jag som tycker att Ola Salo har börjat likna Carola?

Helgen bestod också av en halv söndag i sängen med en ganska okej bok. Efter attentatet av Yasmina Khadra. Om självmordsbombare och konflikten mellan palestinier och israeler.

Skulle nog inte ha läst en sådan bok i vanliga fall. Orsaken till undantaget är för att jag är med i Bokias läsklubb.

Det är sjukt många pensionärspoäng att vara med i Bokias läsklubb. Det är ganska många vuxenpoäng att se på Melodifestivalen.

Att ligga i sängen halva dagen är svårare att bedöma. Skulle kunna vara både tonårspoäng och pensionärspoäng, definitivt inte vuxenpoäng i alla fall.

Jo just! Sen såg jag ju en film också. Ha ha. Med Jennifer Lopez. Monster in law. Och jag såg den faktiskt till slut.

Det innehåller inga vuxenpoäng att ha sett den - däremot att våga erkänna att man har sett den.

//Nöjd med sina bekännelser

Kolsyra

Skulle aldrig falla mig in att kolsyra något överhuvudtaget faktiskt. Kanske isglass.

Snusinlägg

Nästan en vecka utan snus.
Vem hade kunnat ana?
Ångrar mig lite.
Särskilt idag när jag glömt mina livsräddande tuggummin hemma. Hur destruktiv får man bli?

//Saknar smaken, känslan, sinnesfriden.

Frisörresultat

Det blev som jag befarade. Hon siktade in sig på det luddigaste stället på mitt huvud och kallade det för svinto.

- Brukar du tupera håret? Det ser liksom avslitet ut... söndernött. Använder du balsam och inpackning?

Jo, ljög jag. Eller i alla fall balsam. Ibland.

Hon stirrade länge på svinto-tussen.

- Jag kanske drömmer för många mardrömmar försökte jag. Sover oroligt och liksom gnuggar...

- Mm.... höll hon med, utan den minsta övertygelse.

Till slut beslöt hon sig i alla fall för att "göra sitt bästa" även om en del av håret var "fördärvat" och omöjligen kunde bli bra om jag inte ville klippa det riktigt kort. Det ville jag ju inte.

Se där. Lite vuxen har jag blivit. Går inte med på allt vad frisörerna säger. Vågar sätta gränser. Det är bra.

Hon var ändå ganska snäll.

Rampfeber

*med händerna på varsin rodnande kind*

Två inlägg på bara en dag och nu ett tredje. Undrar vart det ska sluta?

Alternativ 1. Måste säga upp mig från jobbet och bli arbetslös igen, (tar nog med arbetstid att läsa alla andras bloggar, om jag sedan ska börja med en egen....)

Alternativ 2. Tappar intresset efter bara några dagar.

Alternativ 3. Med outhärdligt högmod.

Känns lite syndigt.
Egoismfrossa.

Frisörfasa

Imorgon har jag bokat tid hos frisören.

Jag är rädd för frisörer.

Hår är personligt. Tjorviga hårklumpar en del av ens innersta. Avslöjande liksom.

- Jaha, längesedan du var och klippte dig märker jag...

säger hon, frisörskan, och håller en trött hårslinga mellan långfingret och pekfingret, suckar melodramatiskt och ber mig ta plats i tvätta-håret-stolen. Gummihandskar. Stor klick med balsam. Varmt vatten över öronen.

//Kanske att det går bra

Bloggstart

Funderar på att börja blogga.
Finnas till. Synas.

Mycket att ta ställning till.
Som anonymitet eller inte.
Världen är trots allt ganska stor. Sverige aningen mindre.