Resan gick bra. Vi kom fram, firade jul och gick in i ett gemytligt sparläge som innebär att det snålas med konversationen, man somnar mitt i filmen, vaknar och äter mer mat än man vill, lägger pussel och löser Kakuro. En och annan promenad har det blivit med tillhörande snöknarr och tappra fotoförsök med kalla fingrar.
Idag färgade jag håret. På kartongen hette färgen mörkblond pärlemor. I verkligheten skulle jag kalla den ljussvart.
God jul och mycket kärlek från Margit och Husmannen som imorgon ska åka tåg och sedan tåg och sedan buss och sedan buss och buss och buss. Vi har laddat med pastasallad, choklad, mandariner och mental träning.
Hoppas ni alla får en riktigt fin jul!
Varje år får vi julpaket från Husmannens mamma. Korv, choklad, marsipan och buljong, allt välpaketerat i aluminiumfolie och plastpåsar. Duschtvålar, nötter, urklippta tidningsartiklar och ett brev som är skrivet med invanda, flytande ord, några få rader som redogör för vädret, hemmasysslorna och det senaste kalaset.
"Gesundheit und Zufriedenheit und das Eure Wünche in Erfüllung gehen mögen das wünchen wir Euch beiden. Wir sind gesund und munter..."
På söndagskvällen kände jag hur det illasinnade viruset placerade sig på stämbanden. Under måndagen var jag allmänt blek och frusen och igår låg jag stilla och tyckte oerhört synd om mig själv. Min röst påminde till en början om Marge Simpson, därefter om hennes storrökande systrar Patty och Selma, och efter det lät jag som en säl.
"Två rum och kök.
Tredje våningen.
Femtiosex kvadrat.
Låtsasparkett. Gula väggar. En hemlig garderob."
- Ho ho, god jul och vassego Margit och Husmannen! Ni har tydligen varit riktigt snälla i år!
(Överjordisk dånande röst från fjärran: Detta måste firas med en lussekatt! Eller två!)
Idag ska jag vara en del av en referensgrupp. Det innebär med all sannolikhet att jag förväntas ha åsikter och förmågan att kunna uttala mig högt inför en massa främmande folk. Jag vet inte riktigt hur jag resonerade när jag beslutade mig för att vara med.
Idag har jag bakat lussekatter, konjakskransar och tunnbröd från Bohuslän. Pju. Det tog ju hela dagen. Eller nästan. Hann med en morgonpromenad, att dammsuga, se på Idol-reprisen och prata med mamma också. Inte illa för en söndag. Antar att jag kände att jag behövde uppväga för lördagen som uteslutande fick vara en låtsasbakisdag.
I fredags åkte vi till Alingsås för att äta julmat tillsammans med Husmannens kollegor.
- Hörrö Margit, du borde öva honom i att säga kakor istället för kackor... eller nä förresten, kackorna har sin charm ändå.
Efter tredje backningen och fjärde ölen fick jag veta att jag var välbevarad för min ålder (hm) och drogs in i en hetsig debatt om homosexualitet. Jösses. Här knusslades det varken med fördomarna eller överdrifterna:
- Det måste jag säga att jag är nog den manligaste man som finns, det finns inte ett enda kvinnligt könshormon i mig, inte ett enda, du kan fråga min fru.
Edit:
Efter att Husmannen har haft invändningar bör jag kanske tillägga att den übermanliga och homoskeptiska i övrigt är en sympatisk och vänlig person.
Det bidde en Olympus. Med inbyggda för- och nackdelar.
Jag är på sidan 39 i bruksanvisningen - intrigen tätnar och börjar bli nära nog obegriplig.
Förra veckan var intensiv på många olika sätt. Idag har jag varit vaken sen klockan åtta och sitter fortfarande klädd i nattlinne, mjukbyxor och kofta, dricker kaffe, läser om olika kameror och lyssnar på country.
Förutom damer som sjunger med ärlighet och en och annan överdådig symfonikonsert så uppskattar jag också musik som tar i från tårna. Five Finger Death Punch har jag lyssnat flitigt på de senaste månaderna och till min och Husmannens stora lycka kommer de dessutom till Göteborg i februari!
I videon ser man också att de har klippt in några scener från min combat-träning.
Förra året fick jag fina platta julgodisar av Kusin Kanin. I år måste jag har förbättrat mig för nu kom godiset i rund form, fint bevarad i en guldig ask inslaget i ett vackert paket omgiven av bubbelplast i ett kuvert med fönster som hade en tomte som tittade ut och hela härligheten kröntes av ett personlighetsanpassat frimärke.
Tack!
Vi funderar på att utöka familjen med en systemkamera. Är det någon som har några namnförslag? Canon, Nikon eller Olympus?
På dagens agenda står träff med fluffig morbror och efter det ett litterärt symposium. Husmannen jobbar och ute är det kindbitarkallt, ljusblått på himlen och isigt på gatorna. Man tackar och bugar för regnuppehållet.
Hoppas ni också får en bra lördag.
Av de böcker jag läste förra året så var det "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist som fick högst betyg. Bra skriven, realistisk, väldigt kärleksfull och väldigt otäck. Igår gick jag och Husmannen och såg filmversionen.
Blod mot kontrasterande snö, instängdhet, avslitna kroppsdelar och närgågna bilder med vackert ljus.
- Va fin den var, jättefin. Poetisk, sa Husmannen nöjt och log hela vägen hem.
Extra roligt såklart är att vissa delar av filmen är inspelad i Luleå och att min gamla skola, köpcentrum och badhus figurerade.
Livet är att fly.
Att stanna är döden.
Länge, länge, länge fanns det inga hembiljetter kring jul och jag fick bekräftat att det nog var kört, tyvärr. Möjligen några enstaka platser på flyget.
Sen dök det plötsligt upp några tågbiljetter på sj:s hemsida, inte riktigt perfekta, men ändå. Försökte boka och då försvann de igen. Nästa dag var de där igen, flashade med att de hade blivit ännu dyrare innan de återigen upplöstes i tomma intet.
Igår hittade jag en resa dagen innan julafton, tre byten och med en restid från sex på morgonen till tolv på natten. Yupp. Jag skyndade mig att boka. Ombokningsrättigheter för flera hundra kronor? Nej tack.
Borde kanske ha förstått att det senare skulle dyka upp ytterligare en ny biljett; billigare, på en mer korrekt dag och på det vanliga nattåget med sängar som man kan sova i. Grrr. Min antipati mot SJ har härmed djupnat.
På hemresan bokade jag två dambiljetter till mig och Husmannen. Har ännu inte bestämt vilken taktik jag ska använda:
1. "Men oj då! Dambiljetter? Det hade jag helt missat."
2. Övertala honom att bära kjol och mascara.
3. Byta ut honom mot någon annan.
Vid middagsbordet. Det serveras stekt potatis med purjo och svamp. Margit försöker håva in lite kärleksförsäkran från Husmannen, (som ursprungligen kommer från Tyskland):
- Jag skrev på bloggen att du inte tänker varsla mig. Fast det är klart, det kanske bara betyder att du kommer avskaffa mig utan varsel, ingen förvarning alls.
- Betyder varsel förvarning?
- På svenska betyder det förvarning, i arbetslivet betyder det att man får sparken.
- Så nu har dom arslat femtusen personer på Volvo.
- Varslad. Inte arslad. V.
- Alla blir personligt arslad av chefen. Arg man skulle bli. Arslar du mig så arslar jag dig.
Nu är mikron trasig. Jag väljer att tro att det inte har att göra med att jag våttorkade kontaktuttagen och det där lite fräsande ljudet efteråt.
Inte vet jag. Steg upp i ottan. Åt frukost och lyssnade när Husmannen grubblade över om han skulle bli varslad idag eller inte och om hur roligt det var, på en skala, att behöva stiga upp och gå till jobbet.
- Men inte du Margit, du kan ligga kvar där i soffan och inte kommer jag att varsla dig heller.
- Men det var då för väl.
Sen läste jag lite i min ambitiösa bok om hur CIA lärde sig om tortyr och blev väl så utmattad av det att jag blev tvungen att sova någon timme extra med kaffekoppen i ett stadigt grepp vilande på magen. Imponerande. Inte en droppe spillde jag.
Det finns nougatkakor i en plastlåda i frysen. Undrar hur länge till det ska behöva fortsätta vara på det viset...
Fjärde dagen i hufvudstaden och jag och Jennyt sitter med varsin MacBook i famnen, äter godis och kommenterar bloggar. Det är tydligen en tradition inom familjen. Snart ska jag åka in till centralen, köpa en pocket och parkera mig på X2000 mot Göteborg.
Har en äppeldator och en spinnande katt i knät som med alla medel försöker få min odelade uppmärksamhet. Tracys röst fortfarande i minnet, applåderna, det mjuka gitarrspelet.
Den mest omtumlande konsert jag någonsin varit på. Musik som alltid varit en del av mitt liv och som tog mig tillbaka till människor jag glömt, till aprilsol på sjätte våningen och en tid då tankarna irrade som mest och då behovet av tröst var som störst.
Promenerade tillbaka från Djurgården, gick längst med kajkanten, förbi teatrarna, de stängda restaurangerna och männen och kvinnorna som står i ljuset från galleriorna, på jakt efter något, i väntan. Så pendeltåget, kroppen som tinar upp, svarta vatten bortom fönsterrutan, reflektionerna, upplysta fönster, människor som lever och älskar.
Har smått panik över att alla tågresor upp till Luleå över jul redan är fullbokade.
Någon som känner för att komma och hämta mig och Husmannen?
Tvärs över gatan har träden fortfarande löven kvar och över det ett blekt lager frost. Skuggorna är långa och folk kurar bakom mössor och tjocka jackor. Snart ska jag iväg på vernissage och se på Kent Larssons tavlor, lämna tillbaka kläder och tända ett ljus för de som jag älskar men som inte längre finns kvar i denna värld.
Jag har inte fått någon ny anställning men ska däremot börja timvikariera, (hur jag nu ska hinna med det mellan alla mina andra intressen) och har inte hunnit med att städa på flera veckor (typ) men är ändå ganska tillfreds med oredan.
Fascinerande hur många timmar jag suckande kan zappa runt mellan tevekanalerna och försöka hitta något sevärt mellan reklaminslagen. Tanken att helt enkelt trycka på off-knappen finns liksom inte.
Yey. Nu ringde de om en arbetsintervju. Amen för det.
Och det var inte de som skrev så här i sin annons:
"Tjänsten är på heltid och med dygnstjänst vilket innebär att man arbetar dygnets alla timmar och årets alla dagar."
Arbetsklimatet har blivit ett helt annat med den nya regeringen.
Alla dagar kan inte alltid vara bra dagar, men jag blir ändå rädd när de obra dagarna kaxar till sig och beter sig som om de tänker ta över.
Tisdagen var en obra dag.
Onsdagen var också en obra dag.
Två obra dagar på rad är en dag för mycket så jag tvingade mig själv att växla oron med att måla, besöka biblioteket, sopsortera, handla, måla mer och träna. Det fungerade ganska bra. Under torsdagen fortsatte jag med aktivitetsknarkandet och skrev arbetsansökningar, bakade småkakor, fick besök och åkte sen iväg för att måla kroki.
Idag är jag förkyld och trött men krisfri. Längtar till ikväll, då ska jag bädda ner mig själv i soffan, äta ett kilo smågodis, dricka te, läsa Marian Keyes och glo på Idol. Blir bra de.
Kärlek till er alla!
Husmannen kom tjoande tjugo i sex i morse och tyckte att det var dags att kliva upp. Te hade han gjort och om var jag snäll kunde jag få dricka det i sängen.
Jaha du.
Enligt min planering skulle jag stå vid staffliet och måla just nu, inte blogga. Känner mig trött och skör och vill helst av allt fortsätta gå omkring i pyjamas och krypa tillbaka ner under täcket, men då skulle jag bara ångra mig.
Ska lyssna klart på nyheterna och sen sätta igång.
Happ. Pappa var här på besök och så här såg vårt ambitiösa program ut:
Lights in Alingsås:
Varje år ljusdesignar man Alingsås och så kommer det många tusen folk som promenerar omkring i mörkret, dricker varm choklad i plastmuggar och glor på röda forsar och blåa buskar.
I år var det dock inte lika spektakulärt som förra året. Att ljussätta ett träd med grönt, rött och gult känns inte så nyskapande så här på hösten, och att punktbelysa korset på missionskyrkan och ha det som en av anhalterna är bara dumt.
Röhsska museet:
Museum brukar jag i vanliga fall undvika på grund av min starka övertygelse att de är tråkiga, att de innehåller dammiga arkiv och uppstoppad saker som luktar märkligt. Men tydligen så kan de också innehålla snygg design, skateboards och en stor snoppsamling från Thailand.
Göteborgs symfoniker:
Symfoniorkestrar ska man inte heller ha fördomar mot. Särskilt inte när de har en dirigent som är ung, världsberöm och har humor. Konserten inleddes med Sibelius och soloviolinisten Sergey Khachatryan som spelade så det kändes.
I norrländsk anda gav pappa betyget: jodå, det tog.
Slottskogen och naturhistoriska museet:
Pingviner, rosa flamingos och kärvänliga älgar. Först såg vi levande djur i slottskogen och därefter uppstoppade på naturhistoriska -->
Mary Poppins:
Musikal på GöteborgsOperan. Glitter, show och barnasång.
Det är oktober men ändå varmt. Igår satt folk på parkbänkarna och slöt ögonen mot solen. Idag regnar det. På nyheterna sprider man domedagsstämning, kungaparet har varit och hälsat på i våra kvarter, Husmannen roar sig med att jobba över och jag ska snart iväg och träna.
Mailade nyss min handläggare på arbetsförmedlingen och redovisade en lång lista med sökta jobb och blev lite nedslagen över det stora antalet som inte vill ha mig, (appropå positivt tänkande). För att hålla näsan ovanför vattenytan kämpar jag med att strukturera mina dagar och fyller dem så gott jag kan med olika projekt och dagsuppgifter. Får jag inte jobb snart kommer jag att bli helt utarbetad.
Trevlig helg!
Igår åt jag och Husmannen alldeles för mycket kladdkakesockerkaka med alldeles för mycket glasyr alldeles för nära läggdags och var pigga som två amfetaminister när det väl var dags att knoppa in. Prova du också! Gott som attan och livsnödvändigt i tider som dessa.
Trolltårta
175 g smör
2 ägg
4 dl socker
4 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl kakao
1 dl vatten
2 dl filmjölk
Smält smöret. Vispa ägg och socker fluffigt. Blanda ihop. Lägg ett smörpapper i en långpanna, häll i smeten och grädda på den nedersta falsen i ugnen i ca 25 min på 175 grader.
Glasyren - blandas ihop utan krusiduller och kan också hoppas över helt.
75 g smält smör
5 msk starkt kaffe
(kan bytas mot vatten)
6 msk kakao
5 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
Grundtanken med det här receptet är att man sedan ska låta kakan svalna, bre på glasyr och dela hela härligheten på mitten, lägga den ena halvan ovan på den andra och dekorera med frysta chokladtoppar/mums-mums som fått smarties/non-stop till ögon och ett tårtljus genom skalpen. Men det är ju valfritt hur festligt man vill ha det.
(Receptet har jag fått av Kanina på den tiden när vi fortfarande var unga.)
Nästa vecka kommer far min hit på besök. Tidigare år har vi besökt Liseberg, universeum, botaniska, slottskogen, antikhallarna, trädgårdsföreningen, avenyn och skärgården.
Vet inte hur många göteborgserfarna som hänger här på min blogg, men tips på utflyktsmål och matställen mottages gärna.
Jag har starka misstankar om att gymmet jag går till har både religiösa och fanatiska baktankar.
Efter att ha tränat mig själv till nära medvetslöshet, (yapp, body combat igen) så är det dags för avslappnings och stretchnings-låten. Ur högtalarna sjungs det: Spiritos, santos, och så får man gå ner på knä, pressa armarna bakåt och öppna upp bröstkorgen mot himlen medan slutstrofen klingar av med ett: I believe.
När jag åker upp till Luleå över jul ska jag se till att det snöar och sedan bjuda över diverse snälla människor och servera den här inte så vegetariska grytan.
Boeuf Bourguignon, för 8 personer
1,5 kg högrev
smör till stekning (ej margarin)
salt och svartpeppar
3 msk vetemjöl
2 msk tomatpuré
½ dl balsamvinäger
4 dl rödvin
3 dl vatten
3 msk kalvfond
4 morötter
240 g bacon
8 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
½ dl persilja
1 tsk timjan
1 lagerblad
ev syltlök om så önskas
300 gram champinjoner
Bryn nötköttet på hög värme i stekpanna. Lägg köttbitarna i en gryta. Salta, peppra och tillsätt tomatpuré. Strö över mjölet och blanda.
Koka ur stekpannan med vatten och kalvfond som sedan blandas i grytan. Tillsätt balsamvinägern och koka någon minut. Häll i vinet och sänk värmen. Skala och skär morötterna i slantar. Lägg i grytan. Bryn bacon, vitlök och 4 schalottenlökar i stekpannan och häll det sedan i grytan. Tillsätt persilja, timjan och lagerblad.
Ungskoka i några timmar med lock på 175 grader tills köttet är mört och fint. Stek till sist champinjonerna i lagom stora bitar tillsammans med resten av lökarna i stekpannan och blanda i grytan. Servera med kokt potatis och lite färsk timjan.
Jag har alltid trott att jag inte gillar barockmusik men så förra året gick jag och lyssnade när Göteborg Baroque spelade Maria Vesper av Monteverdi och så kom jag på mig själv med att sitta och gråta för att det var så vackert.
Härom veckan fick jag och Husmannen biljetter till den närapå fyra timmar långa barockoperan Julius Caesar av G.F Händel, (hör smakprov här). Det var fnissigt och ovant med countertenorerna (nutidens okastrerade kastratsångare), en jäkla massa cembalo och ett evigt upprepande av textrader som "Den mitt hjärta hava begär, var inte så sur och tvär", och jag satt och blev tårögd igen.
(Klipp från Giulio Cesare, Royal Danish Opera, 2005.)
Några gånger nu har jag varit och tränat BodyCombat, en svettig träningsform med slag och sparkar som gör att man får ut alla aggressioner som man inte tror att man går och bär på. Då och då byts koreografin ut och jag saknar redan hals-snäppar-slaget men uppskattar spräcka-ögonbrynet-med-armbågen-slaget. Uppskattar också själva coolhetsfaktorn. Även om jag än så länge mest ser ut som om jag står och twistar istället för att lägga in den ena knockouten efter den andra. Ytterligare en bonus är också att Husmannen får träna upp sina reflexer.
(Man kan ju undra lita vad de sysslar med egentligen... Inte för att jag vet om jag vill att ni ska spekulera i det... men lite undrar jag ju.)
För att få måla måste jag först ha klarat av andra saker som jobbsökande, blanketthanteringar och andra förnödenheter. Den här veckan har varit förhalningens vecka och istället för att ta itu med allt pronto så har jag smitit undan och styrt över min uppdämda kreativitet till annat, som att baka. Igår blev det tiramisù och till det gjorde jag lasagne och bjöd över en hungrig vän, (en fin tjej som har varit ledsen men som nu gladde mig med att skratta).
Och så har jag blivit utmanad av Maria, som är min stora idol och som jag därför måste lyda. En utmaning att nämna fem saker i min...
... frys:
- Tårta med brosk
- Chokladkaka med lite för stark apelsinsmak
- Godare chokladkaka
- Frysta (!) mangobitar
- Gräslök
... garderob:
- Tja, typ kläder
- Strandliggunderlag
- Påse med tygbitar
- Smutskläder
- ... och mer kläder
... väska:
- Pennor
- Små papperslappar med varierande tryck
- Försvarets hudsalva
- Öronhängen
- Kamera
... badrumsskåp:
Hoppla, jag har faktiskt inget badrumsskåp.
Jag skickar utmaningen vidare till:
Kanina, Jennyt, Stifflert, och Westling.
På senare tid har jag haft en oroväckande dragning till pastellfärgade böcker. En hel dag låg jag i soffan och fnittrade åt Emma Hambergs bok Mossvikenfruar och nu har en bok av Marian Keyes smygit sig in i bokhyllan och ligger där och väntar som en efterlängtad skatt. Jag har gjort några ståndaktiga försök att läsa Benazir Bhutto, Naomi Klein och Virginia Wolf men utan att kunna bibehålla koncentrationen under några längre stunder. Kanske är detta pastellande en bieffekt efter att jag slutade missbruka deckare?
Min tyska bokläsning ser jag lite som botgöring.
Grannpojken håller på att lära sig att spela något trumpetaktigt. Från bottenvåningen hörs okontrollerade bröl som för varje timme sakta närmar sig något som skulle kunna påminna om melodier med överraskande toner som gör en på bra humör. Lite målbrottskänsla över det hela.
Edit:
Haha, fick ett fint illustrerande tips av Kanina.
Sedan sist jag hörde av mig har jag hunnit lufta elementen, fikat med en Malin, fått eminent middag av en Anders, halvt avlivat mig själv med att träna Body Combat, blivit förkyld, inte målat alls men skrivit två artiklar. Jag har sökt lägenhet, sökt jobb, varit hos tandläkaren i ottan och funderat lite på allvar att skaffa sommarhus.
Har också varit på Göteborgs konstmuseum och sett norska Harriet Backer (1845-1932), en för mig obekant konstnär som var väl värd att bekanta sig med. Ett konstnärsskap som hann utvecklas från murriga bruna perfekta avbildningar till ljusa vackra rum där färgerna fick mest plats.
(Bild hämtad från Göteborgs Konstmuseum)
Har målat med (efter?) ett foto som förlaga. Det är svårt att koncentrera sig på något som redan är givet och samtidigt ge bilden en egen känsla och prägel. Tavlan blir inte lika personlig men kräver å andra sidan inte heller lika mycket energi. Får se hur och om jag ska måla vidare, först ska den få vila några dagar.
Snart ska jag iväg och göra ärenden, gå på apoteket och sedan handla mat inför ikväll. Det ska dyka upp besöksfolk som vill ha bakad potatis med ädelostsås, sallad, bröd och dryck. Till efterrätt ska de få tårta med brosk och en valfri miniflaska med sprit.
-
Förr i tiden så hände det att vi i släkten träffades för att laga mat. Vi stod i timmar i köket medan fönstren immade igen och vitlöksdoften bet sig fast i kläderna. Kryddstarka röror, klara soppor, indiskt bröd och vin, (detta var tiden innan alla blev nykterister eller ansågs borde bli nykterister). Vid något tillfälle under kvällen fick jag förtroendet att reda såsen. Hur enkelt som helst sade man. Bara blanda mjöl och vatten och ner i grytan. Mjo.
Blandningen blev till långa snorliknande, dallrande klumpar som ingen ville äta och under åren som följde blev det populärt att berätta skrönor om min matlagningskonst - hur jag kokade riset svart och lyckades vända plåten med varma mackor inne i ugnen etc etc. Historier som efter ett tag byttes ut mot hur jag råkade köra iväg med grannarnas hund i bagageluckan, hur jag backade in i brevlådan, körde hela vägen från Boden till Luleå med handbromsen i eller hur man fick binda fast passagerardörren med en halsduk för att den inte skulle åka upp i kurvorna, jada, jada.
Hur som helst. Igår lyckades jag i alla fall göra en tårta med brosk:
Man kan använda sprit för att rengöra saker, för att muta folk och bota dödsångest. Man kan ha vin i grytor och konjak i grädden och när man är som mest motiverad att söka jobb så kan man göra en en blåbärsmoussetårta som man smaksätter med vaniljlikör. Hoppla! Smakar fantastiskt. Sedan kan man upptäcka att man på något vis har lyckats överdoserat eller felbehandlat gelatinbladen så det inne i den fluffiga moussen gömmer sig stora broskliknande klumpar. Spännande och nyskapande. Säg till om ni vill ha receptet.
-
Jag har börjat läsa min första bok på tyska. Petra Hammesfahr "Die Lüge". Tre kvällars läsning och jag är på sidan 23. Känns väldigt imponerande.
Husmannen är ju i original tappning tysk och detta har gjort att jag mer eller mindre frivilligt har blivit tvungen att lära mig sch-språket. Jag förstår det mesta om jag koncentrerar mig men tiger ändå som muren när vi är på besök, ler tåligt och skyller på den norrländska fåordigheten och svarar mest med jaaa och nein och was? och danke.
På söndagarna ringer Husmannens mamma för att höra hur vi mår och för att berätta vilka som har dött eller fått cancer, att hon har tagit upp potatisen ur marken och varit på vinprovning, att Husmannens pappa sitter ute i sin trädgårdsstol och väntar på att duvorna ska komma flygande hem. Personligen vågar jag inte svara i telefon på söndagar.
I längden är det inte bra för mitt självförtroende att vara arbetssökande, den överflödiga tiden gör att jag börjar grubbla för mycket. Ett sätt att handskas med det har varit att se målandet (och även arbetssökandet) som ett arbete med fasta tider. Jag stiger upp tidigt, äter frukost, fyller på med vatten i penselburkarna och lyssnar på gamla avsnitt av sommarpratarna medan jag målar. Till min stora förvåning har motivationen stannat kvar.
Den stora skillnaden mot för tidigare försök att hitta rutiner är kanske min grundinställning, att jag målar för att må bra. Det handlar inte längre så mycket om andras bekräftelse utan om en egen vilja och lust. Jag sätter mig inte framför staffliet med tanken att jag ska måla något storartat utan försöker istället se det som övning, att det får bli som det blir. Jag har tålamod med sig själv även när det går trögt och tänker att det vänder om jag ger det tid, försöker memorera de där dagarna när timmarna flyter undan, koncentrationen är som störst och jag kan bli så där rakt igenom salig.
Framåt tio på förmiddagen är det dags för nytt kaffe och några digestivekex, sedan målar jag så länge det går bra. Vissa dagar blir jag sittande och bara känner hur det tar emot, då får jag jag tillåtelse att åka och köpa mer duk, fylla på med färgtuber eller gå till biblioteket för att bläddra i konstböcker. Jag är en snäll arbetsgivare som inte är helt omöjlig när det gäller flextid. Idag står det dock arbetssökande på schemat, (varvat med att pyssla om min på senaste tiden ack så försummade blogg).
I Tyskland köpte jag garn, fem paket pudding och nitton miniflaskor sprit. Eftersom jag är mer eller mindre nykterist kan man verkligen undra varför. Kanhända planerar mitt undermedvetna något lurt? När jag tänker närmare på saken kan man också ifrågasätta varför ett av puddingpaketen innehåller pudding med banansmak. Ett ytterst suspekt inköp.
-
Igår gifte sig Husmannens syster, (i en herrgård eftersom hennes man redan har varit gift och gifta sig i kyrkan får man bara göra en gång). Efter att de sagt ja åt vi mat från klockan fem till ett på natten. Sen tvingades jag att bilda en egen folksamling och fånga brudbuketten. Husmannen gömde sig helt osolidariskt bakom en kruka och vägrade komma fram.
(Dagens tålamodsprov består i kombinationen trådlöst internet och modemuppkoppling.)
-
När vi ändå är inne på sjukdomar, så sa doktorn från Västsverige från Norge att mitt remitterade mysko födelsemärke på foten inte var ett födelsemärke utan en långvarig infektion och så han gav mig en salva som ska trolla bort födelsemärket som inte är ett födelsemärke. Jag är skeptisk.
-
Är det fler än jag och Husmannen som låter tårarna rinna till OS? Vi sitter i varsitt soffhörn och försöker dölja för den andra att vi blir tårögda och får en klump i halsen så fort någon stackare råkar snubbla eller när vinnarna står på prispallen och musiken går igång. Rörande.
-
Husmannen fick några utslag på hakan och ett så nära ögat att det blev boxningsrött och svullet. På akuten fick han en diagnos som han tog med sig hem.
Margit:
- Men du älskling, på Internet står det att smittkoppor var vanligast på1700-talet, i alla fall i Europa, och att, oj då, 60 miljoner människor har dött av sjukdomen. Det står också att den ansågs vara utrotad på 80-talet.... Sjukdomen börjar som en våldsam influensa med feber, kroppssmärtor, kräkningar, diarré och sedan får man blåsor. Ja, utslag har du ju, men det andra verkar ju lite skumt. Ett luftburet virus som har en dödlighet på omkring 20 procent. Det kanske var svinkoppor du hade?
-
Sen i våras har jag glott misstänksamt på ett födelsemärke på armen som har varit rött och liksom ärrigt. Idag tog jag mod till mig och gick till en doktor i Västsverige. Han var vänlig och visade otäcka bilder av både normala och elaka födelsemärken, sa att det förmodligen inte var någon fara med mina men att födelsmärket mellan tårna skulle remitteras för noggrannare inspektion. Som tur var blev jag i alla fall inte dödförklarad den här gången.
-
Margit: Visst är de fina?
Husmannen (med övertygelse): Jättefina.
Margit: Den där gula kallar jag för Gul. Den där andra tänkte jag kalla för Hörrni, nu flyger vi hem och den där tredje därborta, den ser ju lite ut som om de simmar så den tänkte jag kalla för OS i Kina.
Husmannen: Eller så kan vi göra så att jag hittar på namnen.
-
Först lägger man åtskiliga timmar på att skriva arbetsansökan. Sedan blandar man ihop dagarna och missar att lämna in i tid. Klantigt. Surt. Dumt. Straffade mig själv genom att diska, tvätta, dammsuga och åka spårvagn i trettio graders värme, därefter kändes det lite bättre.
Relevant trösttanke:
Tjänsten var förmodligen redan internet tillsatt.
-
Jag är fågelvakt igen. Mister Chicko sitter på sin favoritpinne och knastrar för sig själv, äter lite gurka och blippar som en robot. Han och jag lyssnar på radion och skrattar åt alla stollar som ringer till Ring P1 för att vädra sina åsikter till den gode Täppas och det svenska folket. (Misstanken om att man kan bli homosexuell av pridefestivalen, att man får vitaminbrist av att bära burqa och att återinförandet av dödsstraff skulle spara en massa pengar till kriminalvården).
Eftersom grannarna är bortresta passar jag på att äta upp deras körsbär och läsa deras morgontidning i solen. När jag kommer in igen för att göra lunch envisas Chicko med att sitta på min hårknut och svaja medan jag steker halloumi med lime och timjan. Fler borde få ha en fågel på huvudet och grannar som är bortresta.
-
Igår var jag på kurs, en dagskurs där man fick prova tusen olika sätt att färga tyger på. Fantastiskt roligt, kladdigt och högvarvsskapande. Åkte buss hem med ett nöjt, utmattat leende, färgfläckar på både händer och fötter och en påse med spännande tygbitar att vika ihop och lägga i ett skåp. Eller rama in. Eller brodera på.
-
Nudlar innehåller mjöl, olja, salt, socker, E-ämnen och knark. Så bara måste det vara.
-
Har åkt tåg igen. Till Stockholm, till Umeå, Luleå och tillbaka till Göteborg. Den här gången var det SJ som stod för biljettkontrollerna på norrlandståget, som upplyste om nästa stopp och som serverade mat i stora onödiga plastbyttor.
Passerade kalhyggen, rosaröda rallarrosor och grusvägar som viker av och blir till något annat, som gömmer en övergiven tomt eller en badstrand. Åkte förbi våtmarker där flygfän stod still i kvällsljuset, hus med böjd ryggrad och avskavd färg, dunkla skogssjöar och spridda björkstammar som kan lysa så overkligt vita om kvällen.
Känns som om det var längesen jag såg norrland i sommarskrud.
Halv tolv på förmiddagen kunde jag stiga av vid centralen i Göteborg och försökte bära alla tre stora resväskor utan att knäcka någon central nackmuskel. Bar försiktigt på teckningarna som moster en gång gjort, teckningar som ska ramas in och tyckas om.
Tillbaka till min egen lägenhet, min egen kaffesort och dator. Till Husmannen, soffan och grannarna som skrattar ute på altan tillsammans med några amerikanska gäster. Det tar tid att ställa om till att vara hemma igen.
Tack alla för en fin resa! Och en extra kram till alla er som jag inte hann träffa den här gången!
(Är fortfarande på bloggsemester. Det här var bara ett tillfälligt inlägg i debatten. Ikväll spelar Tyskland-Turkiet. Jag hejar på Turkiet.)
-
Även förra året sjönk aktivitetsnivån på min blogg under juni. När det sedan började regna i juli så hade jag i alla fall det att beklaga mig över. Får se hur det blir i år, men himlen ser lovande helgrå ut.
Midsommar firade jag och Husmannen med pizza (utan sill), jag har läst, lagt pussel, sökt massor med jobb (host!), sett på fotboll (arbetslöshet kan mynna ut i de mest märkliga biverkningar) och författat i timtal. Grannarna är bortresta och jag har fått hedersuppdraget att mata både fåglar och kaniner. Om någon vecka ska vi få underbart främmande från Luleå och jag planerar att besöka Stockholm så småningom för att titta på småknott, dricka kaffe och vara en inspekterande turist.
Hoppas ni alla mår bra! Den närmaste tiden framöver kommer jag att ströblogga bara när andan faller på, ta en liten halvhjärtad bloggsemester. På återseende och kom ihåg att njuta av livet! 
-
Med hjälp av en bordskniv, baksidan av ett decilitermått, Åhléns klubbkort, kokande vatten och små kvicka av- och påstängningar på plattan, så har jag nu fått bort den mesta av plasten (se föregående inlägg), gjort decilitermåttet krokigt, smält halva Åhlénskortet (typ) och gett min hypokondri en stor tumör i bröstet av att andas in plastångor. Men! Idag kunde jag nyinviga plattan.
-
När jag kom hem från träningen slog jag på spisplattan så att Husmannen vid senare tillfälle skulle få möjlighet att ställa en plastbytta ovanpå den. Den möjligheten tog han, så nu lider vi båda av allvarlig lungcancer och ingen spis.
Hushållstips hur man bäst hanterar plastindränkta plattor?
-
Först spelade Göteborgs symfoniker i Slottsskogen.
Därefter var det Picknickfestival i Härlanda.
Och solen sken, folk var lyckliga och allt var gratis.
-
