Tracy Chapman

Har en äppeldator och en spinnande katt i knät som med alla medel försöker få min odelade uppmärksamhet. Tracys röst fortfarande i minnet, applåderna, det mjuka gitarrspelet.
Den mest omtumlande konsert jag någonsin varit på. Musik som alltid varit en del av mitt liv och som tog mig tillbaka till människor jag glömt, till aprilsol på sjätte våningen och en tid då tankarna irrade som mest och då behovet av tröst var som störst.

Promenerade tillbaka från Djurgården, gick längst med kajkanten, förbi teatrarna, de stängda restaurangerna och männen och kvinnorna som står i ljuset från galleriorna, på jakt efter något, i väntan. Så pendeltåget, kroppen som tinar upp, svarta vatten bortom fönsterrutan, reflektionerna, upplysta fönster, människor som lever och älskar.