Tågresa

Har åkt tåg igen. Till Stockholm, till Umeå, Luleå och tillbaka till Göteborg. Den här gången var det SJ som stod för biljettkontrollerna på norrlandståget, som upplyste om nästa stopp och som serverade mat i stora onödiga plastbyttor.

Passerade kalhyggen, rosaröda rallarrosor och grusvägar som viker av och blir till något annat, som gömmer en övergiven tomt eller en badstrand. Åkte förbi våtmarker där flygfän stod still i kvällsljuset, hus med böjd ryggrad och avskavd färg, dunkla skogssjöar och spridda björkstammar som kan lysa så overkligt vita om kvällen.

Känns som om det var längesen jag såg norrland i sommarskrud.

Halv tolv på förmiddagen kunde jag stiga av vid centralen i Göteborg och försökte bära alla tre stora resväskor utan att knäcka någon central nackmuskel. Bar försiktigt på teckningarna som moster en gång gjort, teckningar som ska ramas in och tyckas om.

Tillbaka till min egen lägenhet, min egen kaffesort och dator. Till Husmannen, soffan och grannarna som skrattar ute på altan tillsammans med några amerikanska gäster. Det tar tid att ställa om till att vara hemma igen.

Tack alla för en fin resa! Och en extra kram till alla er som jag inte hann träffa den här gången!

-

Återträff på norrländska

Läraren höjer glaset. - Trevligt det här.

Margit nickar. - Jo. Fint.

- Ibland har man ju tänkt att undra vad de blev av Margit sen, säger läraren och stirrar ut i lokalen, så där på ingenting speciellt.

- Jo, säger Margit medan de båda minns hur det var då med det ena och det andra.

Läraren dricker en klunk öl. Margit dricker en klunk mineralvatten, sedan berättar hon att hon då inte spelar någon musik längre. I alla fall.

- Nä. Det blir ju så, säger han.

- Jo.

Jubileum

I lördags firade musikgymnasiet tjugo år och flera hundra elever var bjudna. Efter en inspirerande konsert på Hildursborg följde middag i skolans matsal med öppen scen för dem som fick infall.

Skolan luktade som den alltid gjort. Jag lockades att röka en cigarett för första gången på flera år, fick beröm för mina tofflor, klappade folk på armen och kände mig lycklig över att ha fått förmånen att känna så många fina människor.

-