Återträff på norrländska
Läraren höjer glaset. - Trevligt det här.
Margit nickar. - Jo. Fint.
- Ibland har man ju tänkt att undra vad de blev av Margit sen, säger läraren och stirrar ut i lokalen, så där på ingenting speciellt.
- Jo, säger Margit medan de båda minns hur det var då med det ena och det andra.
Läraren dricker en klunk öl. Margit dricker en klunk mineralvatten, sedan berättar hon att hon då inte spelar någon musik längre. I alla fall.
- Nä. Det blir ju så, säger han.
- Jo.
4 kommentarer:
Norrlänska gubbar kan vara roliga..eller var det en tant? Vår bildlärare såg ut som en träskotomte som hasade omkring i koridorerna. På frågor svarade han alltid mjo eller njå.
Mmmm. Jag tror jag vet vad du menar.
Själv fick jag berätta om du-vet-vad säkert 15 gånger den kvällen. Till slut fick jag nästan lust att börja dramatisera historien, medan jag berättade den. Komplett med ljudeffekter och låtsade svimningsanfall.
Men det var en kul kväll!
Kanina:
Vår bildlärare var helt galen. Det är han fortfarande. På ett bitvis bra sätt.
Mats:
Haha, det viktigaste är att man roar sig själv, så du borde definitivt ha illustrerat det hela med några svimmningsanfall och beskrivit några underhållande biverkningar i form av fobier eller tvångsmässiga beteenden. Blev själv lite ängslig när du började vimsa om att din hjärnblödning som gjorde det plötsligt svårt för dig att förstå svenska :)
Och oui, en himla kul kväll!
"när du började vimsa om att din hjärnblödning som gjorde det plötsligt svårt för dig att förstå svenska"...
Jahapp. Jag var visst fullare än jag trodde. Och i fablernas värld, uppenbarligen.
Skicka en kommentar