onsdag 3 september 2008

Tårta med brosk

Förr i tiden så hände det att vi i släkten träffades för att laga mat. Vi stod i timmar i köket medan fönstren immade igen och vitlöksdoften bet sig fast i kläderna. Kryddstarka röror, klara soppor, indiskt bröd och vin, (detta var tiden innan alla blev nykterister eller ansågs borde bli nykterister). Vid något tillfälle under kvällen fick jag förtroendet att reda såsen. Hur enkelt som helst sade man. Bara blanda mjöl och vatten och ner i grytan. Mjo.

Blandningen blev till långa snorliknande, dallrande klumpar som ingen ville äta och under åren som följde blev det populärt att berätta skrönor om min matlagningskonst - hur jag kokade riset svart och lyckades vända plåten med varma mackor inne i ugnen etc etc. Historier som efter ett tag byttes ut mot hur jag råkade köra iväg med grannarnas hund i bagageluckan, hur jag backade in i brevlådan, körde hela vägen från Boden till Luleå med handbromsen i eller hur man fick binda fast passagerardörren med en halsduk för att den inte skulle åka upp i kurvorna, jada, jada.

Hur som helst. Igår lyckades jag i alla fall göra en tårta med brosk:

Man kan använda sprit för att rengöra saker, för att muta folk och bota dödsångest. Man kan ha vin i grytor och konjak i grädden och när man är som mest motiverad att söka jobb så kan man göra en en blåbärsmoussetårta som man smaksätter med vaniljlikör. Hoppla! Smakar fantastiskt. Sedan kan man upptäcka att man på något vis har lyckats överdoserat eller felbehandlat gelatinbladen så det inne i den fluffiga moussen gömmer sig stora broskliknande klumpar. Spännande och nyskapande. Säg till om ni vill ha receptet.

-

7 kommentarer:

Jenny. sa...

Hahahahaaa! :) Du är ett genius på att skriva!

Anonym sa...

Låter jättegott om man bortser från brosket ;) Du glömde för övrigt att säga att du började färden med att meja ner en cykel för att sedan köra med handbromsen i och avsluta med brevlådan..eller hur du höll på att köra över min syster. Men vi tycket om dig ändå! Nu mera gör du fantastiskt goda bakverk.(Det där med hunden i bakluckan har jag inte hört nåt om. Vill jag höra mer om det)

Martina sa...

Jenny:
Sötjennyt. Tack ska'ru ha.

Kanina:
... ja just ja, det var så det var... *mumlar något ohörbart*... man ska uppenbarligen inte umgås med folk som har bra minne... det där med din syster hade jag glömt, men hon lever ju och har hälsan... och det där om hunden tänker jag aldrig berätta om för dig...

:)

Sven Teglund sa...

Mitt första besök hos dig, och jag gillar direkt ditt sätt att skriva. Och du målar också! Vad kul. Lägger till din blogg på min länklista, hoppas att det är ok.

Martina sa...

Sven:
Roligt att du kikade förbi och det är såklart en ära att hamna på din länklista. Jag har redan lagt till dig till min, helt utan att be om lov.

Stifflert sa...

HA HA HA HAAA!!! Jag skrattar högt här för mig själv i min ekande lägenhet. Du är ju för underbar!

Martina sa...

Fina Stifflan :)
I din ekande lägenhet? Var det en hint?