Shit!

Det är trevligt att få brev när man kommer hem. Igår väntade ett brev modell tjockare med mitt namn tecknat i personlig stil.

Min första tanken var att det var Svenska Kyrkan som fått min utträdelseblankett och nu ville hinna med ett sista försök att rädda min själ i form av, tja... typ en broschyr med rubriker som: Margit fick ha sin begravning i sin gamla skolmatsal.

Att gå ur kyrkan är för övrigt det enda rebelliska jag har gjort i år och det är inte ens särskilt rebelliskt. Antalet tonårspoäng är således ack så få. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att förbättra statistiken heller: ta en helkväll med några vinflaskor, bränna hela sparkontot (yupp, har ett litet sånt) på ett par jeans, börja tjuvröka?
(Faktiskt har jag börjat indoktrinera ordet shit i mitt talspråk. Ett tecken på ungdom månne?)

I alla fall så var det inte något omvändelseprogram utan en födelsedagspresent från min kusin. Fint värre. En självbränd talbok i hemmagjord svart förpackning med band och silverskrift. Tjusigare kan det liksom inte bli en måndag när man har klivit upp i ottan och jobbat hårt på majsfälten hela dagen. Bäst av allt är att jag inte fyller år förrän i juli.