Hud, syra, knivar, blod och hemskheter

Läser min första skräckbok. Den där av han John Ajvide Lindqvist. Låt den rätte komma in.

En bra bok på alla sätt och vis.

Igår vaknade jag kvart i sex och tyckte att morgonpromenad var en strålande idé. Vilket det nog också var. I teorin. I verkligheten var det väldigt mörkt och väldigt ensamt och väldigt mycket prassel i mörkret bortanför promenadstigen.

Jag har förärats med en i grunden ganska morbid fantasi, en fantasi som den där John Ajvide har skänkt en helt ny dimension.

Men skräck är kanske bra för konditionen. Får hjärtat att pinna på lite extra. Och en ökad dödsångest är säkert bra för kreativiteten och effektiviteten.



-