Älsklingar, vi måste prata...

Egentligen har det redan hänt, ni har bara inte hunnit märka något ännu. Jag har tagit en slags bloggpaus. En mental paus som innebär att jag inte tänker bli stressad om det faller sig så att jag inte bloggar på flera veckor. Nu har det inte fallit sig så ännu, men det kanske det gör och då är det ju lika bra att förvarna er. Oui?

Anledningen är att jag har börjat skriva liksom på riktigt. En fas som kanske går över eller fortsätter men som i vilket fall är väldigt rolig. Det går inte att ägna sig åt skrivandet med en massa andra aktiviteter så jag har slutat med syjuntan, alla vänner, betala räkningar och att skicka in blanketter till Arbetsförmedlingen (skoja), men tänker fortsätta med skrivkollektivet, träningen och Husmannen. Bloggandet får ske på en ännu mer sporadisk och lättsam basis.

I övrigt så tycker jag fortfarande om att läsa andras bloggar och jag tycker också om min egen blogg. Jag tycker om att sitta och stirra på den på ett väldigt narcissistiskt sätt. Jag tycker också om alla mina underbara läsare.