I en tants trädgårds jord
Bästa kusinen har skickat ljudklipp från det att hon och jag var småflickor och skulle spela in skönsånger för att kunna skicka till kusinens farmor. Det börjar helt ordentligt men spårar snabbt ur med konstiga bellmanhistorier om avhuggna snoppar (en rabiat feminist i vardande?):
- Det var, va heter're, Bellman som grävde ner sig i jorden... i en tants trädgårds jord och så målade han den (snoppen) grön och då kom hon och vattna den... sen målade han den röd och då kom hon och vattna den... sen målade han den vit och då kom hon vattna den... och så målade han den (lång viskande överläggning kusiner emellan) orange och då kom hon och sa åh, min blomma har vissnat och så klippte hon av den!
Jag tycker det är skönt att mitt sinne för humor har utvecklats sedan fyra års åldern. Mer synd är det att jag har förlorat min sköna luledialekt och min och kusinens förmåga att prata och tänka helt unisont.
11 kommentarer:
Jag har hört en snutt av inspelningen och ni låter otroligt gulliga. Och ni är fortfarande gulliga när man tänker efter.
Hihihihi, bra historia :) Men du, du hade ju inte luledialekt på gymnasiet heller, vart katten har du lagt den? På samma ställe som jag har lagt Gällivaredialekten kanske...Jag hörde mig själv på en sån där inspelning hemma hos mamma för några år sen och ohmygod vilken gruvdialekt jag hade, haha...Men ingen historia som var ens hälften så bra som eran :)
Den historien missade jag! Jag har bara fått klippet med snoppen som blev avhuggen (av en rakapparat). Ni VAR som en person när ni var små!
Eller nu kom jag ihåg den! Jag fick det klippet oxå! Hur gulligt som helst! Jag undrar var ni fick historierna från?
Annapanna:
Som kusinen sa, lite som Tjorven och Stina eller för all del Knatte och Fnatte :)
Jenny:
Jo, det var en väldigt bra historia. Det fanns med en kort en också som gick så här: "Det var en gång ett ingenting". Ingen idé att vara onödigt pratsam :)
Åhå, en Jenny med gruvdialekt måste ju vara helt bedårande, Carola borde dela med sig av sådana dyrgripar.
Storasyster:
Historien med "raken" är väldigt spännande och nyskapande. Jag har också undrat vem som lärde oss alla historier :)
Kan det ha varit storasystern som var läromästaren? Jag är också glad att humorn har utvecklats sedan jag var fyra år. Bellan är lixom inte så kul längre...även om det låter lite roligt/intressant med två 4-åringar som berättar perversa historier.
Haha, ja hon kanske borde det :)
upp på youtube! niu!
Kanina:
Jo, Bellman har helt förlorat sin charm.
Jenny:
För fint för att förgås obemärkt :)
Daniel:
Har också övervägt den saken. Men inte niu, kanske sen :)
bra start
:)
Skicka en kommentar