Utmärkt eller katastrof?
Den lidande konstnären är en myt. Just nu (i motsats till igår) så har jag balans i tillvaron och får saker och ting gjorda. Fundrar på om det är att utmana ödet (och för all del min relation) genom att låta Husmannen klippa mig och därigenom lösa mitt ständigt återkommande frisörproblem? Kanske den perfekta frisören också är en myt?
7 kommentarer:
Jag resonerar som så att om frisören inte kan klippa mitt hår så kan ju lika gärna en kompis klippa i det för då förväntar jag mig i alla fall att jag ska få filmstjärnehår och det är mycket billigare. Frisörer nöjer sig sällan med en kopp te eller middag som betalning. Fast jag blev lite nervös när kompis T, när hon skulle klippa mig, berättade om sin nya passion för snett och vint och att hon hade lämnat ett hack i sin egen lugg med flit.
Kanske den perfekta frisören bor med dig?
Gör som jag, ge fan i att klippa dig. Jag har inte klippt mig sen 2007, haha!
Jag har inte klippt mig på 4-5 år! Det kan vara 2004 som jag klippte mig senast...
Kanina:
Husmannen krävde varken gentjänster eller avgifter. Det kanske är så att han också är frisören i mitt liv.
Jenny
Meh! Vad var det för bortklippta lockar som du la ut på bloggen då? Var det int' på rikt'?
Hanna:
Men du har ju rep istället för hår. Och rep räknas inte :)
Haha, jojj, det var löshåret som katten dragit ner på golvet , hihihi ;)
Så det är så det går till bakom kulisserna :)
Haha, ja emellanåt så får man hjälpa moder natur på traven och klämma fast lite extra päls...fast det blir ganska sällan, mitt jobb äter upp min piffningsork :)
Skicka en kommentar