...

Och med hänsyn till min egen mentala hälsa är skrivarfastan på tjugofem dagar härmed avbruten. En läsare har tyckt till. Den andra läser fortfarande.

...

Sexton dagar sedan jag lämnade iväg boken till mina kritiker. I början var det en slags sorg att inte längre ha texten att gå in i varje dag, att släppa in andra i den värld som bara har varit min. Sedan kom paniken och den totala övertygelsen om att allt var skräp, från början till slut. Skräp. Nu har jag fått lite mer distans och jag försöker lita på mina läsare och på mig själv. Försöker påminna mig själv om att grundtanken var att jag skulle skriva en "långnovell" och inte en bok. Den behövde absolut inte vara bra. Målet var att få in en skrivrutin och att lära mig att avsluta och att sätta punkt. Inget mer än så.