Margit och Margit konverserar

- Senaste tiden har jag funderat på att sluta blogga.

- Jaså?

- Känns som om jag aldrig skriver något med substans. Det blir mest bara flams och oväsentligheter.

- Men skriv något viktigt då. Något som du bryr dig om.

- Fast det känns också helt onödigt. Det finns alltid någon annan som kan säga det bättre.

- Bloggkris? Ni har ju hållt ihop i snart ett år nu. Alla par drabbas av kriser, det är bara utvecklande. Rätt vad det är börjar du bli politisk.

- Du kanske har rätt. Och lite socialt är det ju ändå. Distanssocialt.

- Kan du inte bara låta saker vara som de är och inte fundera så mycket.

- Eh, nej.

- Du behöver ju bara skriva när du har lust.

- Men då kanske folk slutar läsa.

- Och?

- Ja jag vet. Det ska ju egentligen inte spela någon roll, men det gör det ju. Annars är det ju som att gå och mumla för sig själv.

- Fast det gör du ju redan.

- Jaså du har märkt det?

- De där väsljuden du har börjat med, vad är det för nått? Folk kan ju tro att du håller på att tappa greppet totalt.

- Jag tränar.

- På vad? Att låta som en läckande cykelslang?

- Lägg av. Det är faktiskt tyska.

- Ack ja, vi ska ju dit över jul. Konversera med svärmor och vara trevliga.

- Hon är rolig. Läste du hennes senaste brev? Hon tror att hon är en av Tysklands mest avlyssnade personer sedan hon i sin ungdom smugglade kaffe över gränsen från Holland.

- Det är ju rart.

- Hon vågar inte diskutera Husmannens livförsäkring över telefon heller eftersom han ju bor i utlandet och en gång råkade få för mycket i studielån.

- Så han är också kriminell.

- En smugglare och en bedragare. Vilken familj.

- Och så du då.

- En väsande typ.