Kackor och homosar
I fredags åkte vi till Alingsås för att äta julmat tillsammans med Husmannens kollegor.
- Hörrö Margit, du borde öva honom i att säga kakor istället för kackor... eller nä förresten, kackorna har sin charm ändå.
Efter tredje backningen och fjärde ölen fick jag veta att jag var välbevarad för min ålder (hm) och drogs in i en hetsig debatt om homosexualitet. Jösses. Här knusslades det varken med fördomarna eller överdrifterna:
- Det måste jag säga att jag är nog den manligaste man som finns, det finns inte ett enda kvinnligt könshormon i mig, inte ett enda, du kan fråga min fru.
Edit:
Efter att Husmannen har haft invändningar bör jag kanske tillägga att den übermanliga och homoskeptiska i övrigt är en sympatisk och vänlig person.
3 kommentarer:
Haha! Jojo - där hör man.
Annars är det väl just de där som skroderar och går an, som brukar vara de verkliga tvivlarna.
Precis, lite lurt när de behöver ta i så där högljutt och i överkant.
Minuterna senare satt han och pratade om små, fluffiga, supergulliga hundvalpar som han ville föda upp.
Ni vet hur det är: om man säger det tillräckligt ofta så kanske det blir sant.
Skicka en kommentar