...
Nu har jag gjort diverse rapporteringar till a-kassan och känner mig lika skyldig som vanligt och rädd för att bli stämd för olaga någonting.
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Norrländsk göteborgska som skriver om det som faller på
läser just nu
- Läst och hört -
Veckans göra
Måndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag:
Lördag:
Söndag:
Tisdag:
Onsdag:
Torsdag:
Fredag:
Lördag:
Söndag:
Alla bilder och ordvariationer är © Monstruösa Margit, (om inget annat står angivet).
Bloggar jag kikar på ibland eller mer ofta...
- Bookofmiri
- Ett litet blåbär
- Fiktiviteter
- Från tredje våningen
- Heja Abbe
- High Heel Jenny
- Jag brinner
- Jag tänker, alltså finns jag
- Kajsa Ingemansson
- Kanandrasåkannina
- Karins konstgrepp
- Mats Ömalm
- Miss Karla
- Om kläder som är vackra
- Promenader och utflykter
- Sandra
- Söta saker
- Talk nerdy to me
- Tempel
- The fat lady sings
- Ögonblick i norr
Att titta på
Årlig dynamisk boktopplista enligt principen: skulle jag hellre ha läst bok a än bok b
- Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad
- Per Anders Fogelström - Barn av sin stad
- Per Anders Fogelström - Minns du den stad
- Ola Larsmo - Jag vill inte tjäna
- Nam Le - Båten
- Margaret Atwood - Kattöga
- David Nicholls - One day
- Lionel Shriver - Vi måste prata om Kevin
- Steinar Bragi- Kvinnor
- Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder
- Liv Strömquist- Prins Charles känsla (serie)
- Margaret Atwood -Oryx och Crake
- Mian Lodalen - Smulklubbens skamlösa systrar
- Bernhard Schlink - Högläsaren
- Anne B. Ragde - Eremitkräftorna
- Muriel Barbery- Igelkottens elegans
- Christina Herrström -Tusen gånger starkare
- Helle Helle - Rödby - Puttgarden
4 kommentarer:
Det är naturligt. Man känner sig så i den situationen.
Oj, oj, vilka konstiga motiveringar man kunde få därifrån, när man ifrågasatte. Ibland blev det väldigt besvärligt, nämligen när man fick något tillfälligt jobb. Jisses vad de blev misstänksamma. Man fick nästa lägga handen på närmaste bibel (och i mitt fall finnes icke en sådan inom husets fyra väggar) och lova att man inte jobbat en sekund mer än vad man uppgett i rapporten. För då skulle a-kassan få betala ut ännu mindre pengar. Så kändes det.
- Är ni inte glada över att man inte utnyttjar er, frågade jag.
Hon blev svarslös.
I know the feeling...känner likadant varje gång jag ser en polisbil, eller ännu värre, en lös polis på gatan..
Jag får den där känslan varje gång jag öppnar min lönespec. Vare sig jag tycker att det ser för mycket eller för lite ut så vågar jag inte ringa till lönekontoret. Jag är nämligen bombsäker på att de kommer att säga "men herregud - du har ju fått alldeles för mycket i lön. I nio år! Ojojoj. Du är skyldig oss en halvmiljon!"
Bert:
Jo ifrågasätta myndigheter är vanskligt. Man ska veta sin plats.
Det är just det där lovandet på heder och samvete som gör mig så nervös efter som jag lider av grav blankettdyslexi (och viss myndighetsfobi). Man borde få lova att man fyllt i alla rutor efter bästa förmåga och med ärliga intentioner :)
Jenny:
Exakt, man hukar sig och försöker se avspänt oskyldig ut, gärna vissla lite avledande.
Mats:
Bäst att du låter bli att ringa. En halv miljon i skuld är inte att leka med :)
Skicka en kommentar