Nya spasmer
Det surrar i axlarna och jag har mystiska muskelryckningar längst med revbenen och över kinden. För mycket inplanerat igen, för många projekt, tankar och viljor som spretar åt olika håll. Dags att skala bort, minimera och öva mig i att säga tack men nej tack.
8 kommentarer:
Undrar när jag ska börja få såna där grejer. Kommer aldrig att sakta ner förrän det händer känner jag på mig.
Jaha du raring, du menar att du är stressad men väntar på biverkningarna innan du börjar koppla av?
haha, ja kanske nåt sånt... men ju mer jag jobbar desto mindre stressad blir jag ;) än så länge..
Jag tror att det jag egentligen vill ha sagt är det jag känner på mig att det är lite varningstriangel på att jag har höga krav på mig själv både när det kommer till kvaliten på det jag gör och hastigheter jag levererar i och inte bara lever upp till mina egna krav, jag liksom höjer ribban för mig själv hela tiden. Med tanke på hur många som har stressymptom känns det lite som att man kör på så det ryker tills man får det själv...eh...förvirrad utläggning AB, hahaha... ;) Men typ så.
Hej förvirrad och charmig utläggning AB :)
Kan hålla med om att det nog kan finnas lite varningstrianglar på dina krav på dig själv :) Du gillar ju ditt jobb och är fruktansvärt bra på ditt jobb så då är det nog lätt att dras med. Sen vore det ju tråkigt om stressen plötsligt tar överhand och gör en helt paralyserad, då är det bättre att börja begränsa sig i tid och hushålla på resurserna.
Som Märta Tikkannen skrev:
Starka människor böjs inte
De bryts
och brister
De lät kanske lite ödesmättat. Det var inte meningen :)
jeezuz christ, haha...tur du skrev en kommentar efteråt ;)
Jo :) Menade bara att man reagerar olika på stress :)
Skicka en kommentar