Avsked

Med varsin gräddbakelse och en kopp kaffe tog vi adjö. Jag och terapeuten.
Att kalla det uppehåll känns inte lika definitivt och inte lika ledsamt. Saknar jag henne för mycket kan jag ju alltid se till att framkalla ny ångest eller gifta mig, för till eventuella bröllop har hon redan bjudit in sig själv.

Två och ett halvt år med stolarna lite snett mot varandra, tända ljus och asken med näsdukar. Tips om allt från resmål till hur man gör för att leva. Det sista halvåret har jag inte gråtit. Förrän idag. Några tårar över att vi inte längre kommer att ses regelbundet. För att jag kommer att sakna henne. För den stora skillnaden hon har gjort i mitt liv.

Är henne evigt tacksam för hennes ärlighet och omistliga förmåga att urskilja de verkliga knutarna. För att hon har förmedlat en trygghet och alltid varit närvarande. För att hon har hjälpt mig att bli mer hel.


-