Slutskedet av Margits klimatkris

Snart har jag gått igenom min egen klimatkris med alla jag känner:

PERSON 1.

Margit drar efter andan och :

- ... så du förstår att jag liksom genomgår en kris här. Alla rubriker i tidningarna. Det är som inför ett krig och alla låtsas som ingenting.

- Andra är kanske också rädda.

- Javisst. Förlåt. Här står jag och förstör din dag.

- Men det kanske är lite överdrivet i media. Förändringar i vädret har alltid funnits och...

Margit drar in ny luft:

- Men Al Gore sa att det kunde man säga för tjugo år sedan, men nu vet man att allt är åt helvete... Förlåt. Igen. Jag ska vara tyst nu.

- Man kan ju alltid hoppas att det är jag som har rätt och inte du.

- Det kan man verkligen.


PERSON 2.

Margit drar efter andan och :

- ... så du förstår att jag liksom genomgår en kris här.

- Det där är då bara en bluff. Sånt här väder har det då varit förr. Jag tror det var 1947 som...



PERSON 3.

Margit drar efter andan och :

... ja, så du förstår att jag ju genomgår en kris här där jag nu förstår min egen dödlighet.

- Jag som trodde att du hade en ålderskris, men det här låter ju mycket allvarligare.

- Men visst är det lite hemskt. Med klimatförändringarna.

- Det som kan hända är väl att vattnet ångas upp. Att det inte räcker åt alla. Men det är nog inte vi som drabbas i första hand.

- Men de länderna som drabbas först blir förmodligen desperata och bestämmer sig för anfall och då blir det krig och om det blir krig så kan man bli torterad och det är väldigt obehagligt.

- Haha. Jo.

- Och alla hemska sjukdomar som bildas bara för att miljöbalansen är ur fas. Det är så mycket som man inte kan förutspå.

- Men det där kommer ju inte hända förrän om kanske femtio år.

- Och då är jag gammal och dör mycket snabbare.

- Visst vännen. Det räcker med att säga bu så faller du av pinn.

- Törsta ihjäl är kanske inte heller så farligt. Förmodligen bättre än att frysa ihjäl.

- Man kan ju alltid ta livet av sig.

- Det har jag också tänkt, att staten kommer dela ut självmordspiller. Om allt blir olidligt menar jag. Så slipper man plågas. Bara gå till något fint döställe och ta sitt piller.

- En utmärkt idé.

- Det är mest det där med att plågas som stör mig.

- Förstår det.

- Fast alla ska väl dö någon gång. Det gäller att se det ur ett större perspektiv. Hur liten man är i universum. Leva här och nu medan man kan.

- Åka bil är också farligt och man kan bli överkörd imorgon.

- Ingen idé att oroa sig alltså.

- Ingen idé alls.



PERSON 4.

Margit drar efter andan och :

- ... så du förstår att jag liksom genomgår en kris här. En klimatkris.

- Jaha...?

- Frågan är om människan kommer förstå att hon måste göra något åt saken, arbeta tillsammans och ändra hela sin livsstil eller om hon vägrar inse vad det är som händer.

- Mm. Ska vi äta sushi eller thai?

- Sushi.