Tillbaka till verkligheten

Visst är det skönt att vara julledig och ha förmågan att helt lyckas stänga av jobbdelen av hjärnan. Problemet uppstår dock när maskineriet ska slås på igen. Min arbetshjärna verkar för tillfället vara helt nollställd, evakuerad på obestämd tid.

När folk ringer formulerar min mun de mest suspekta meningar och jag kan varken minnas telefonnumret hit eller vad chefen heter. Att orka lyssna aktivt och därtill le kräver de mest storartade ansträngningar. Dessutom har min kropp utvecklat ett behov av helt andra mattider: lunch var tredje timme är ett måste för att inte min mage ska kännas som ett tomt ekande hål.

Tur att det redan är fredag.


-