Bubbel

Har gått omkring och drabbats av oväntade salighetsattacker. Det har kommit över mig ute på gården medan solen lyser och kaffet står intill på parkbänken och svalnar, vid köksbordet när grannpojken är på besök och skrattar så att tårarna rinner, när jag tänker på allt vackert som jag har i mitt liv, min familj, vänner och bekanta, alla möjligheter jag har fått och min generösa Husman som envisas med att fortsätta älska mig utan avbrott. Jag kan bli så översvämmande tacksam över hur livet vände. Att det kan få kännas så bra.