Att skriva

Läste på Unni Drougges blogg om det där att lämna ifrån sig en text och hur den liksom faller sönder til något värdelöst så fort den blottas för någon annan. När Husmannen började läsa ville jag helst av allt sätta mig intill och börja förklara mig, ge honom en hel lista med allt som jag själv tyckte var bokens svagheter. Funderade på det efteråt. Den där skammen, vad den egentligen handlar om. Om det är detta att jag lämnar ut mig själv? Att det är så mycket självcentrering i detta att skriva? Eller handlar det kanske om kontroll. Att jag går utanför min invanda roll. En bok har så mycket dolt, det är omöjligt att förutse vad läsarna kommer att hitta där mellan raderna som jag själv inte har sett.

Återigen fick jag påminna mig själv om att hitta min egen trygghet och övertygelse att det jag gör är gott nog - oavsett vad världen runtomkring kan tänkas tycka.
Hur lätt som helst.