El Croatia

Då har man varit i Kroatien och bättrat på tantpoängen:

1. För det första så åkte vi buss. (30-35 timmar: bra övning för rumpan.) Stor orangestrålande buss med klämmig reseledarinna som var vacker och sålde varmkorv och irish coffee till the olderly boys i sätet framför.

2. Som komplement till åksjuketabletterna önskade jag att jag köpt med mig ett par stödstrumpor. På allvar.

3. Framme i Kroatien åt vi frukost klockan sju varje dag. (Att jämföra med tidigare resor då jag aldrig hann med hotellfrukosten överhuvudtaget.)


Charter... Jag har ältat det förut och jag kommer att älta det igen:

På plussidan:

Det är enkelt.
Det är billigt.
Det är tryggt, andra fixar och alla pratar svenska.

På drygsidan:

Resan kantas av mindre tilltalande musik.
Det är torgförsäljare som vill sälja dig en snäcka/klippa ut din profil i papper/måla en tatuering på din bröstkorg och tacksåmickettacktack och man går omkring med en konstant känsla av att vara lurad och föraktad.
Det är medresenärer med träningsoverall och vita ortopediska sandaler som köper så många cigaretter de får på färjeöverfarten mellan Helsingör och Helsingborg.


... fast så mycket charterfeeling var det inte över den här resan. Mer som en kurortsupplevelse, (känns som ett passande ord.) The PartyPeople åkte med den andra bussen till Spanien istället.


Bussresan var lång men vacker. Tyskland var platt. Bergen i Österriket och Slovenien fantastiska. Havet inbjudande grönblått.

Kroatien: God mat. Slöa promenader. Blue moon i dansbanans högtalare om kvällarna, (nej, vi var inte där). Cykelstrapatser. Båttaxi till Rovinj. Hög faktor på solskyddet och varmt som satan så att man ända bara orkar sitta i skuggan och har en retsam, knappt skönjbar bikinigräns. Lite storm. Stenar som skär upp undersidan av fötterna om man inte köper genomskinliga badtofflor för överpris i souvenirbutiken som aldrig har öppet mellan 8-14 som de står - badtofflor som man glömmer på hotellrummet och skär sig i alla fall.


Och det har regnat i Sverige hörde jag.


*