En oanad talang

Inte vet jag. Steg upp i ottan. Åt frukost och lyssnade när Husmannen grubblade över om han skulle bli varslad idag eller inte och om hur roligt det var, på en skala, att behöva stiga upp och gå till jobbet.

- Men inte du Margit, du kan ligga kvar där i soffan och inte kommer jag att varsla dig heller.
- Men det var då för väl.

Sen läste jag lite i min ambitiösa bok om hur CIA lärde sig om tortyr och blev väl så utmattad av det att jag blev tvungen att sova någon timme extra med kaffekoppen i ett stadigt grepp vilande på magen. Imponerande. Inte en droppe spillde jag.