Vikarierande föräldrar
En stolt tvååring visar undersidan av sin sko:
- Niiigel.
Innan nästa förnöjelse väntar:
- Attenöl!
Ina och Annes kom hem framåt sjutiden igår och var så där allmänt kommunikationsutmattade och damp ner på varsin stol med uttryckslösa ansikten. Det kostar på att leka och förklara och vara opedagogisk och insistera på att få sin egen vilja igenom.
Att få tretusen hejdå hejdå hejdå och sin egen väska släpad genom hallen och överräckt med några nya hejdå hejdå hejdå... är kanske inte något bra betyg?
Eller så är det ett ypperligt omdöme.
Edit:
Förtydligande:
Alltså, det var ROLIGT. Att titta på Niiglar och bli förtjust över Attenölar är skoj. Fast man blir ju trött. Också. Av att leka och vara observant och koncentrerad en hel dag.
*
2 kommentarer:
Det var nog ett bra betyg trots allt annars hade du blivit ignorerad och övergiven till förmån för krambjörnarna eller nåt. Blev du blöt efter upptäckten av attenölen? Kanske nigeln försvan från skon iaf. Skönt att du överlevde. Man vet ju alldrig med de där små. De kan vara onda och putta in en i ugnen. Se hur det gick för häxan i hans och greta. Hon var inte alls elak,ville bara laga mat åt de där otäcka barnen. Sedan var det deras historia man fick höra eftersom hon inte levde och kunde berätta sanningen!
Se där :)
Skicka en kommentar