torsdag 25 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tracy Chapman. Det är något speciellt med henne, något ärligt, varmt och innerligt. En artist som har betytt mycket för mig.
I november kommer hon till Cirkus i Stockholm och underbara jag har köpt biljett, (till ockerpris och med en stilla önskan att jag inte har blivit lurad).
Av Martina kl. 18:08
4 kommentarer:
Lyllo dig!
Har du, eller det är klart du har, sett den där lilla flickan i Idol som försöker sig på en sorts Tracy Chapman-grej? Jag tycker att det känns lite... öhm... olustigt. Framförallt eftersom hon gör en konstig min, där hon liksom drar upp näsvingarna och ner mungiporna när hon sjunger.
Det kanske bara är jag. Men det kliar lite.
Oh fusk, vill åxå se henne, hon har funnits med i mycket olika känslor.
det var trevig att ses föresten, hoppas din resa gick bra hem!!
Kanina:
Instämmer.
Mats:
Hahah, det har jag nog missat, men ska glo lite mer och spana efter tjejen som drar upp näsvingarna och ner mungiporna :D Vore dumt att missa något sådant :)
Mymlan:
Jo, Tracy är fin och bra som tröst.
Tycker det var trevligt att träffa dig också :) Resan hem gick utmärkt, läste, åt smågodis och somnade sedan med pannan mot fönstret och munnen på vid gavel, inte så snyggt kanske :)
Skicka en kommentar