Kreativitet och inre motivation

I längden är det inte bra för mitt självförtroende att vara arbetssökande, den överflödiga tiden gör att jag börjar grubbla för mycket. Ett sätt att handskas med det har varit att se målandet (och även arbetssökandet) som ett arbete med fasta tider. Jag stiger upp tidigt, äter frukost, fyller på med vatten i penselburkarna och lyssnar på gamla avsnitt av sommarpratarna medan jag målar. Till min stora förvåning har motivationen stannat kvar.

Den stora skillnaden mot för tidigare försök att hitta rutiner är kanske min grundinställning, att jag målar för att må bra. Det handlar inte längre så mycket om andras bekräftelse utan om en egen vilja och lust. Jag sätter mig inte framför staffliet med tanken att jag ska måla något storartat utan försöker istället se det som övning, att det får bli som det blir. Jag har tålamod med sig själv även när det går trögt och tänker att det vänder om jag ger det tid, försöker memorera de där dagarna när timmarna flyter undan, koncentrationen är som störst och jag kan bli så där rakt igenom salig.

Framåt tio på förmiddagen är det dags för nytt kaffe och några digestivekex, sedan målar jag så länge det går bra. Vissa dagar blir jag sittande och bara känner hur det tar emot, då får jag jag tillåtelse att åka och köpa mer duk, fylla på med färgtuber eller gå till biblioteket för att bläddra i konstböcker. Jag är en snäll arbetsgivare som inte är helt omöjlig när det gäller flextid. Idag står det dock arbetssökande på schemat, (varvat med att pyssla om min på senaste tiden ack så försummade blogg).

-