På Öijerska

FORTFARANDE

stengolvet
har ätit av honom
och inte slutat
han är bara skinn och ben
men andas fortfarande
och genom fönstergluggens galler
strömmar ljus
dammkornen myllrar i solstrålarna
han rör vid dom
flyttar dom till sitt bröst
som ett stränginstrument
och trevar med fingrarna
slår an en klang
och en till
innan han ställer ifrån sig ljuset
lutar det mot väggen och sitter kvar
stirrar rakt fram

Dikt av Bruno K. Öijer