Puben vs Soffan

Alkohol och jag fungerar inte längre ihop. Hela dagen igår blev en dag i stillhet. Hela insidan brände, huvudet värkte och magen hyffsat dysfunktionell.

Aldrig mer...

Ha ha.

Men den här gången menar jag det: aldrig mer alkohol. Kanske skulle skriva kontrakt med mig själv. Börja med en femårsperiod. För det är banne mig inte värt det någonstans.

Började med väninnan och två andra på ett hotellrum. Rödvin tills kinderna glödde. De andra gick igenom sin sminkningsritual. Ansiktskräm, fuktkräm, concealer, puder, rouge, ögonbrynsplock, higlight, underlagsögonskugga, ögonskugga, brynskugga, mascara, parfym, plattång...

Tyckte om att sitta och glo. Iaktta förvandlingen.

Själv skulle jag bara vara med under middagen. Sallad, vin och salsa. Dispyt med kyparen.

Det blev att jag följde med för att sitta vid bordet intill dansgolvet också. Dunk dunk dunk. Uppklädda halsbandsflickor. Stylade pojkar. Gick över till puben för att hitta andra människor. Hittade några från en annan värld, en annan klass. De som har tinat fram nu. Det blev till att diskutera politik. Som om jag kunde. Som om tankarna höll ihop. Inte.

Det är banne mig inte värt det. Det lilla ruset och frispråkigheten mot trettio timmars illamående, ångest och onödiga utgifter. Nästa helg blir det definitivt nybakade kanelbullar, Husmannen och en bra film. Istället.

*