Deckartorka

Min smått slentrianmässiga, enahanda, insnöade förtjusning för deckare och kriminalromaner börjar avta. Det känns positivt. Att det fanns en botten. Ett omfattande deckarslut. Nu väntar en ny era.

Anledningen att jag halkade in på deckarspåret från början berodde på att en deckare, hur tom den än må vara, ändå har en slags naturlig lättläst spänning. En gåta. En mördare. Osmakliga detaljer (av typen: kvinna delad med en skruvmejsel) som har samma morbida dragningskraft som kvällstidningarna.

Men nu börjar som sagt min fascination avta. Inte upphöra. Men avta.

Myntets baksida är att andra böcker är så oberäkneliga, inte alltid lika lätta och sugas in i. Påbörjade böcker börjar samlas i en hög.


-