måndag 27 augusti 2007

En nära naturen upplevelse

Att bygga ett litet vedtorn, peta in småflis, tunna stickor, slå fyr på en tändsticka och förirra sig. Eld har en sällsam dragningskraft, blir ett slags undantagstillstånd där man tillåts koppla bort, känna värmen tryggt mot kinderna, se hur lågorna får ny fart medan timmarna försvinner.


Fick sällskap av en onaturligt social kanadagås som kom uppvaggande ur vattnet, nosade på falukorven, betade gräs invid elden och lät sig inte besväras av röken.


-

6 kommentarer:

Anonym sa...

Oj va mysigt! Om det inte hade varit för att det spöregnar här så hade jag tagit mitt vedträ och gås under armen och gått ut och eldat lite. Hade du och gåsen ett bra samtal? Pratade den franska eller engelska? Anklosaxiska kanske?

Martina sa...

Den sa inte så mycket. Kanske den kommer från norrland.

Stifflert sa...

Åh... kanske elda lite till och lite oftare och lite större... Ska bli pyroman i mitt nästa liv. Det är så jävla fint med eld va!!

Martina sa...

Förjävla fint me eld! :)

Anonym sa...

Så in i helvete fint med eld, som gåsen hade sagt om den inte kom från Kanada. Kan det vara för att gäss är noslösa som de inte besväras av rök?

Martina sa...

Rediga flickor till att svära.

För att de är noslösa, menar du, ja, kanske det, för inte såg jag en enda röktår i ankögat trots att den stod mitt där det bolmade som bäst.