Lördagens tankemöda
Poesi är å ena sidan högkultur och förfining, något för eliten och de insatta. Å andra sidan är det skämmigt. Ungefär på samma sätt som allvarliga konsthappenings eller känslodans. Som Kejsarens nya kläder, vissa tror, andra fnissar eller rodnar. Om ni förstår.
(He he. Allt för att inte påbörja min stora städdag...)
-
5 kommentarer:
Ja. Jag hatar känslodans för det är så jävla skämmigt. Och hemskt. Och skämmigt. Men poesi är bara skämmigt när man skriver den själv. Inte när man läser andras inte!
Jo. Sant. Andras poesi är fint och oskämmigt. Fast när dikt ska läsas högt är jag ibland orolig att det inte ska hålla, som när någon nervös ska sjunga på scen.
Att visa upp en tavla, text eller spela en egen låt på synt är inte alls lika pinsamt.
För att det inte är lika personligt?
Jag trodde alla poeter var självsäkra i sitt uppläsande...det är de alltid på tv.
Tv har alltid rätt!
Mmmm.... den här diskussionen var för svår känner jag.
*gnuggar tinningarna och ser lidande ut*
Slutsatsen får bli: mer poesi åt folket.
:)
Skicka en kommentar