Nu har det regnat en si så där en evighet här i göteborg och jag har hunnit komma in i höstinredningsstämning vilket innebär ett ökat sug efter stearinljus, plädar och ett nytt vardagsrumsbord som inte tappar sina ben stup i kvarten.
IKEA inbokat imorgon. Nu ska ni se att solen kommer att sprida sitt ljus över världen bara därför.
*
Inlägget tillägnat Stifflert.
*
Då har man varit i Kroatien och bättrat på tantpoängen:
1. För det första så åkte vi buss. (30-35 timmar: bra övning för rumpan.) Stor orangestrålande buss med klämmig reseledarinna som var vacker och sålde varmkorv och irish coffee till the olderly boys i sätet framför.
2. Som komplement till åksjuketabletterna önskade jag att jag köpt med mig ett par stödstrumpor. På allvar.
3. Framme i Kroatien åt vi frukost klockan sju varje dag. (Att jämföra med tidigare resor då jag aldrig hann med hotellfrukosten överhuvudtaget.)
Charter... Jag har ältat det förut och jag kommer att älta det igen:
På plussidan:
Det är enkelt.
Det är billigt.
Det är tryggt, andra fixar och alla pratar svenska.
På drygsidan:
Resan kantas av mindre tilltalande musik.
Det är torgförsäljare som vill sälja dig en snäcka/klippa ut din profil i papper/måla en tatuering på din bröstkorg och tacksåmickettacktack och man går omkring med en konstant känsla av att vara lurad och föraktad.
Det är medresenärer med träningsoverall och vita ortopediska sandaler som köper så många cigaretter de får på färjeöverfarten mellan Helsingör och Helsingborg.
... fast så mycket charterfeeling var det inte över den här resan. Mer som en kurortsupplevelse, (känns som ett passande ord.) The PartyPeople åkte med den andra bussen till Spanien istället.
Bussresan var lång men vacker. Tyskland var platt. Bergen i Österriket och Slovenien fantastiska. Havet inbjudande grönblått.
Kroatien: God mat. Slöa promenader. Blue moon i dansbanans högtalare om kvällarna, (nej, vi var inte där). Cykelstrapatser. Båttaxi till Rovinj. Hög faktor på solskyddet och varmt som satan så att man ända bara orkar sitta i skuggan och har en retsam, knappt skönjbar bikinigräns. Lite storm. Stenar som skär upp undersidan av fötterna om man inte köper genomskinliga badtofflor för överpris i souvenirbutiken som aldrig har öppet mellan 8-14 som de står - badtofflor som man glömmer på hotellrummet och skär sig i alla fall.
Och det har regnat i Sverige hörde jag.
*
Har aningen frisörfobi och är därför småstolt över att ha klippt mig två gånger i år. Jag bokade tid, gick dit, gav en svamlande invecklad antydan till hur jag ville ha min frisyr, lyssnade, försökte vara lite personlig, falsettskrattade och sneglade mot saxhanden som gjorde tvärtom hur jag ville att den skulle göra.
Frisyren blev kass men jag är stolt över att jag hade en slags dialog med frisörskan.
Sen har jag provat kläder och inte gett upp när första plagget inte satt som gjutet. Gick igenom hela tre lass kläder och kände mig som en riktig glidare som använde herrarnas omklädningsrum istället för att köa tre timmar till tjejernas.
Jo.
Imorgon reser vi till Kroatien och idag är det tydligen Husmannens tur att sura. Ovanligt.
*
Argdag. Vissa dagar är så där allmänt skit av ingen speciell anledning alls. Man vaknar och sen är de där - aviga och trumpna som fan.
Efter att ha tjurat i soffan tänkte jag att jag skulle gå och fika. Kinaskorna (1) slirade och gav (2) skavsår, så jag tog av mig och gick barfota. Muttrade för mig själv och fantasierade om stora släktgräl med slagsmål, (en uppiggande tanke.) Trampade på en snorig (3) snigel som klibbade fast under fotsulan och lockade till sig en liten ansamling smågrus.
Caféet jag tänkt besöka drivs av opålitliga snorungar och hade därför (4) inte öppet. Bestämmer mig för att trotsa min folkskygga sida fortsätta till stranden. Lägger ut en handduk och krånglar på mig bikinin som för övrigt är i (5) minsta laget. Då går solen i moln. Gömmer sig sådär alldeles vid molnkanten och ser ut att när som helst glida fram igen. Det gör den inte. Sanden är (6) blöt och det börjar (7) blåsa. Resten av himlen är blå och det var väl själva fan att man måste ta på sig tröjan igen.
Väl hemma upptäcker man att det hembakta frysta brödet bara behöver ett mikrodopp i diskvattnet för att luckras upp och bli till en (8) svabbig blump. Att den nyligen påfyllda kaffeburken inte heller är så (9) resistant mot diskvatten. Att det går alldeles för snabbt att råka glänta på locket för mycket och hälften av lunchmakaronerna (10) försvinner med kokvattnet.
*
Bredvid de där som delar ut gratistidningar i form av stafettpinnar, när man kommer springande till spårvagnen, står det numera en ny kategori utdelare. Inte iklädda likadana neonlysande se-mig-västar, utan mer strikta i skjorta och kostym, som ler förrädiskt milt och försöker överräcka de små häftena med den provocerande titeln Vakna!
*
Var och hade köpångest på stan när jag fick syn på en grå medelålders man med sportig väska och halvrock á la finare kommungubbetyp. Han tog en svart klänning från galjen. Höll upp den mot kroppen. Böt mot en annan storlek och försvann med självsäkra steg mot provhytten.
Nämen! tänkte jag och blev glad. Det här måste jag nästan se på närmare håll: två håriga/välvaxade ben som sticker fram under provhytten med en söt liten volang som svajar i knähöjd. Med min fördomsfulla syn på världen hade jag tänkt att "sådana" försynt skyndade sig att betala innan de raskt pulade ner påsen i en annan påse från någon butik med många verktyg. Inte helt rakryggade ställa sig i provhytten.
Blev så besviken när klänningen visade sig vara till någon annan.
*
Kruxet med tandläkarnas frågor är att det nästan bara går att svara: aaa.
- Eei, är mycket svårare att få fram mellan alla sugar och slangor och sprinklersystem.
*
Plan A:
05.00 Stiger upp och motionerar.
06.00 Äter frukost och duschar.
06.30 Målar eller skriver.
09.00 Cyklar till stranden (med en cykel jag ännu inte äger).
11.30 Cyklar hem för lunch.
13.00 Målar igen.
15.00 Fri aktivitet.
(Och sen kom Gud och sa: Varsågod, vill du ha en kaka?)
Plan B:
11.00 Häller ut mig själv ur sängen. Tar med kudde och täcke till soffan och ser något program om sjuka hundar/svartvita indianer/simpson/repris av Plus-Sverker.
13.00 Masar mig från teven till kylskåpet och letar fram matrester från gårdagen.
13.15 Hör att grannarna plaskar i den uppblåsbara poolen och får dåligt samvete för att jag inte går ut.
13.17 Drar ner persiennerna lite till och låtsas att jag inte är hemma.
17.00 Vaknar igen och tänker: Va fan, man kanske skulle göra något vettigt.
17.09 Släpar tillbaka täcke och kudde till sängen.
17.13 Slår på datorn.
18.30 Äter fil med nersmulade hårdbröskivor.
21.00 Ser på kvällens brittiska deckare.
Som erfaren arbetslös är det där med semester inte det enklaste.
Plan A eller Plan B?
*
Drömde att en galen grön man gav mig en komplimang.
Försov mig till klockan sju (mohahaha!)
Morgonpromenerade och tänkte: de här byxorna var väl en fördjävla dålig idé att ta på sig. Försökte att gå rakryggad i alla fall. Hakan i vädret. Mantrade: snygg snygg snygg.
Duschade. Frukosterade. Lyssnade på ljudbok och kom sent till jobbet. (Vilket inte spelade någon roll. För ingen annan kommer någonsin i tid - om de kommer dit överhuvudtaget.)
Kollade mailen.
Inget nytt.
Kollade den andra mailen.
Dejavu.
Fick veta att arbetskollegan får sprickor i fötterna även utan valkar (... ke?)
Konstaterade att jag nog var klar med mitt och gick hem.
Nu: planerad träff på uteservering med väninna. Synd bara att de regnar.
Stänk stänk.
*
Lydiga jag åkte till Hovås i helgen för inspektion.
Där fanns sand- mjuk och vit. Barn som hette Leopold och Wenda. Barn som gick nära min filt och skvätte sand. En krabba och badstegar. Kaffe i kiosken och behaglig vattentemperatur och många svajigt suspekta vattenföremål.
Att sitta i skuggan är ett underskattat nöje.
*
Hela Sverige är ledig.
Det är tropisk hetta ute.
Moi har suttit inne hela dagen och arbetat hårt. (Husmannen ler nu överseende.)
Ska snart börja pensla mackorna med olivolja, lägga på mozarella och tandoorikyckling. Massproducera till alla mina (7!) vänner. Picknickfestival stundar. Om ingen vän kommer (de envisas alla med ett "kanske" i svaret) är det tur att Husmannen har en tänjbar magsäck och även främlingar kan behöva en smörgås då och då.
/Cateringbruden som går via magen till folks hjärtan
EDIT:
Det kom två av alla mina (7!) inbjudna bekanta, men de hade i sin tur diverse bonusar med sig så totalt blev vi en redig och väldigt charmig bunt.
Smörgåsarna blev typ uppätna trotst att de serverades från en skokartong.
*
Tips till allt mänskligt innehåll i Göteborg:
Nu på onsdag: en gratis mys och pysfestival i festival i Kålltorp där man lägger ut filtar, äter medhavda smörgåsar eller halvvarma pizzor, köper en varmkorv av scouterna, lyssnar på mjukmusik och njuter av värmen, både den atmosfäriska och den mellanmänskliga.
Tid: Start vid 16.
Var: Ändstation Kålltorp/Torp. Gå över bilväg och följ ljudet.
*
Motivation- och inspirationsprat idag på terapin om vad jag kan göra av min blivande ledighet. Som: Strand-sight-seeing i Göteborg. Bege mig hemifrån tidigt på morgonen och sätta mig på en buss till outforskade Hovås. Fiskebäck. Askim. Att där tydligen ska finnas smarta manetnät och sand. Stränder utan ouppnålig hippfaktor.
Som norrlänning: fortfarande främmande för klippor, krabbor och maneter. Som Margit: fortfarande främmande för dy och slemmiga alger.
Fick lära mig vad (1) en strandväska bör innehålla, (basic eller lyx varianten). Att (2) min terapeuts hund snart ska få valpar och att (3) man kan öka sin muskelmängd bara genom att tänka att man gör armhävningar. Hennes teori är således att man då också kan tänka sig smal - och snygg.
Att eventuellt trappa ner mina terapibesök har diskuterats.
- Du känns ganska stabil nu, säger hon.
Och jag håller med. Lite bävande. Lite stolt. Ungen redo att lämna boet. Flax flax.
*
Knutorna i axlarna är kvar. Rycker till och vibrerar då och då. Vet inte vad de behöver mest - träning, massage eller semester.
En tyst dag.
Tvätten blev liggande kvar i hallen som ett litet tärande borde varje gång man passerar på väg till toaletten.
Har suttit nersjunken i ena soffhörnet med kokain, kriminalitet och stygga pojkar i Jens Lapidus bok Snabba Cash. Pojkvännen i andra soffhörnet tillsammans med en kvinnlig Harry Potter-typ som har oväntat starka trollkrafter i Trudi Canavans boktriologi.
Tyvärr avtog regnet. Att gömma sig bland kuddar och filtar, dricka kaffe och läsa, behövde plötsligt rättfärdigas.
Lagade lunch. Ris och koksmjölksgryta. Läste lite till. Solen bröt fram. Satte en bulldeg på jäsning. Drog fram fåtöljen till fönstret och läste ytterligare sidor.
Funderar allvarligt på att dammsuga. Nu när boken är slut. 
*
- Det där var pinsamt.
Sa pojkvännen när vi kom ut från stormarknaden med vagnen full med mjöl, toapapper, vår första skurmopp och ett ringlande kvitto.
Pinsamt att storhandla? Kanske lite. Som att köpa sin livs första bingolott. Virka en grytlapp på en fredagkväll och göra storkok. Vara som andra med färgglada t-shirts och klängande småbarn. Storhandla. Hamstra och fylla på i förråden. Duktigt och präktigt och hej och hå. Pojkvän med arbetsbil och söta lilla flickvännen som tycker det är viktigt hur pastan ser ut, spiral eller rörform.
Miljömedveten är man också. Märkesmedveten. Fairtrade. Vad var det nu som det stod för. Euroshopper. De ska man inte köpa. Nestle. Ajabaja. Torsk. Absolut icke. Fryst kyckling. Ser du, de har socker i dem! Vaniljstång. I en sån stor förpackning - herregud vad de plastar in allt.
Svårt, dyrt och tidskrävande att vara rättvis och ekologisk.
*
En söt släkting, modell äldre, ringde.
Efter tre minuters inledning:
Hon: Jo, men jag ska väl inte störa, tänkte bara ringa och se hur ni har det.
Vet inte om detta att inte våga prata längre än tre minuter faktiskt beror på rädslan att störa eller att det ska kosta för mycket att ringa till andra sidan Svea rike... som det ju gjorde... en gång i tiden.
Jag: Vi har det bra, men hur är det själv? Bättre med knäna?
Hon: Nu är det benet som tjorvar.
Jag: Har du ont?
Hon: Nej då, det är ingen smärta eller så, utan det är mer som... Det kanske är sen jag ramlade.
Jag: Sitter det i höften?
Hon: Mer som i benet.
Jag: På det viset.
Hon: Och blodsockret hade inte blivit värre. I alla fall. Men blodtrycket var ju högt när jag var och kolla.
Jag: Oj då, har du haft det förut eller är det något nytt?
Hon: Högt blodtryck har jag haft sen jag var trettiotvå. Sen är det nått fel med njurarna och nästa vecka ska
jag till tandläkaren och så har jag varit hos fotdoktorn och ingenting var då bra och bättre blir det nog aldrig.
Jag: Så ska du inte tänka. Man får vara glad över det som fungerar.
Hon: Det är då det jag brukar säga, att det är tur att jag är en sån som är lätt i humöret och inte fokuserar på det som är negativt. Jag är inte den som går och grubblar över små skavanker.
*
Små hårda knutar uppe vid axlarna.
Snart semester. Tre veckor kvar, sen ska jag andas grundligt.
*
En relativt provocerande tanke är:
Konstigt att pastan, under alla dess år utan sil, aldrig har hamnat i diskhon
...när man är i färd med att hälla bort det kokande pastavattnet genom en glipa mellan kastrullen och kastrullocket.
*
... gjorde Margit en egen lite teaterföreställning i sin ensamhet. Hon spelade rollen som hänförd man med bredaste pitebondska, en förströdd stadsbrud, samt övade på en gammal dams kroppshållning. Hon funderade på om teatern ändå inte varit något för henne, om hon nu varit lite modigare som ung.
Sedan höll hon en låtsaslektion i konst och var hur spirituell och sympatisk som helst.
Ah, dessa stunder av ogenerad hybris.
Efter jobbet köpte hon en melon som såg ut som en liten pumpa, ringde en vän och lade sig senare än vanligt.
När Husmannen kom hem dagen därpå undrade han varför den justerbara sänglampan för varje natt närmar sig golvläge, om det är så att det bor någon under sängen. Margit tjurade i ett hörn tills hon blev snäll och sedan skrapade de mönster i matbordets skiva och diskuterade Dirty Dancing kontra Terminator. Varför killar inte gillar Pretty Women och om det är så att Starwars är ganska könsneutralt.
*
Hagel som vilda hårda popcorn mot fönsterbrädan.
Förmodligen för att jag äntligen fick tummen ur och fållade upp mina tunna sommarbyxor. Provocerande nog för hand.
*
... kan alltid bjuda på ett recept.
PANIKLIMPA (från Birgittas bak- och brödbok)
4 dl grahamsmjöl
0,5 dl russin
0,5 dl solroskärnor
0,5 dl rågkross
1 tsk bikarbonat
3 dl filmjölk
2 msk sirap
Rör ihop.
Smörj och fyll form, (modell: avlång sockerkaksform).
1 timme i 175 grader.
*
Igår var jag och städade ur ateljén... eller städade gjorde jag inte, snarare rullade ihop mina påbörjade målardukar och färgtuber, tog mina saker och puffade åt sidan ateljéväninnans pärlaskar, tyghögar, presentpapper och spetsband.
Kändes lite sorgligt.
Kändes mest skönt.
Nu slipper jag den lilla gnagande känslan att jag borde spendera mer tid där. Använda den lokal som jag betalar för att ha, visserligen små summor, men ändå. Kanske jag hittar en ny ateljéplats som ligger närmare... någon gång i framtiden. Tills dess får det vara stökigt hemma istället. Att måla tar plats.
*
... och ont när visdomständerna växer och när man försöker sära på baconbitarna i en het stekpanna med fingrarna.
Gjorde förövrigt en riktigt god... salsa skulle man kunna kalla det.
(5-6) tomater
(1) liten lök
(2) stora teskedsblaffar sambal olek
(1) paket fetaost
(1) näve haricot verts
Piffa till med några basilikablad och svindyra pinjenötter om man råkar ha det hemma. Ruccola hade säkert också passat.
*
Upptäckte nyss att när man klickar på länken till "Lästa böcker" så byter månaderna namn till Maio, Abril, Março och Fevereiro.
Trevligt men märkligt.
Har inte heller rätt tidsinställning här på bloggen: den tid som visas när man publicerar sina inlägg. Det är ungefär en timmes felmarginal... vilket är bättre än en halvdag... som det var förut... plus att bloggen lade till en extra dag i varje månad.
Trevligt men märkligt.
*
Jag har en turkosrosa väninna med vitt hår. Igår diskuterade vi fördomar. På hennes skola hade de gjort en övning, skrivit: fotbollssupportrar, ungdomar, vegetarianer, pensionärer. Rannsakat sitt inre och gjort listor över vilka fördomar de hade.
Listan under rubriken "pensionärer" blev längst.
Själv har jag svårt för pensionärer. Generellt. De där med högt lockligt hår, stora örhängen och tjocka nylonstrumpor. Herrar med beige midjekort jacka, putsade oanvända bilar, stålkammen i bakfickan och en oändlig ström av självgoda historier.
Min antipati består kanske främst i att jag förvandlas till något slags nickande skal som plötsligt töms på all personlighet. Som låter sig nypas i kinden, som artigt lyssnar på samma historia hundratals gånger, som inte säger: Nä, men vänta lite nu, när Allan/Sonja/Gösta/Majvor häver ur sig något rasistiskt.
En del äldre blir som små rebeller, börjar tränga sig före i kön, kritiserar högljutt och nära inpå, orkar inte längre bry sig om någon ser att de snörper på munnen... om andra blir arga över att de står och diskuterar strunt i toakön och inte låter någon annan gå före så att sådana som jag inte hinner kissa under konsertpausen, (ja, jag är fortfarande bitter för det).
Kanske var ångvältstanterna en gång i tiden själva överdrivet artiga och känner att de måste kompensera. Att de har fått nog.
Goa tanter finns ju också. Sagotanter med mjuk-mjuka händer och gott kaffe i lövtunna koppar. Tanterna som lägger pussel tillsammans med katten. Tanter som tyvärr inte syns lika tydligt.
*
Vad säger man om man är helt säker på att någon är kille och det visar sig att han inte är det. Om man säger:
"Ja, men du har det bra du - ensam kille med så många tjejer".
Och personen sedan presenterar sig med ett tjejnamn.
*
Fredag: Skräckteater i Angered.
Lördag: Sniglar och oxfile på restaurang med Husmannen. Hyrde två filmer: Little miss sunshine och Elementarpartiklarna, (båda helt okej filmer utan att för den skull följa med mig särskilt länge). Lyxglass från Lejonet och Björnen.
Söndag: Invigning av Flamingodammen i Slottskogen... som visade sig vara Pingvindammen... tog ett tag innan min hjärna knöcklat om och justerat så att jag förstod varför "flammingosarna" varken var särskilt stora eller rosa.
Måndag: Cortegen i Göteborg. Massor med folk och motorförsedda åkdon. Folkligt. Gemytligt. Fyndigt. Ont i fötterna... för jag hade mina plattsulade Kinaskor i storlek 34. (Ska det vara Kinaskor ska det var smått).
*
