Expediträdsla
Igår roade jag mig också med att anti-jobba.
Tog en långlunch med min arbetskollega.
Åt rotmos med något finskuret kött. Köpte semlor. Följde med och gjorde ärenden och njöt av den inbyggda rumpvärmen i bilsätet, (som jag gärna skulle vilja ha i min kontorsstol också.)
Sen var vi inne i en möbelaffär och det är här jag närmar mig dagens, eller gårdagens, fundering.
Jag hörde expediten säga vid två tillfällen till sin arbetskollega att hon var på väg att äta lunch. Detta hörde inte min egen kollega, (verkar det som). Hon hade långa funderingar om skinnklädsel och slitstarka tyger och nostalgiska minnen om soffan i vardagsrummet som hållt i tio år och frostat glas och hur snyggt det var med olika träslag och skinnoljor och priser.
Försökte själv göra ett litet inlägg om hur annorlunda vi använder soffor nuförtiden i jämförelse med finrums-soffan förr i tiden. Den man satt i på söndagar och drack kaffe i sköra porslinskoppar någon gång på farmors mormors tid, rak i ryggen och med den stora klockan som tickade och slog och ingen hade något mer att säga. Idag är soffan mer som en teve-säng, byggd att ligga i, (eller?). Jag har då sällan folk på besök som vill sitta i vår soffa.
Fick en förgörande blick av expediten.
En "jag har genomskådat din knappt existerande konsumentkraft och behöver därför inte le mot dig" - blick.
Inte så konstigt att jag är livrädd för expediter.
Ungefär lika rädd som för frisörer.
Och pensionärer och småbarnsföräldrar och församlingsmedlemmar.
En annan väninna är också så där överlägsen i butiker. Hon går in, nej förlåt, hon seglar in i en butik med en svepande, granskande blick, rafsar lite bland galgarna och lyfter upp något silkigt mellan pekfingret och tummen. Det är något drottninglikt över henne och hon förväntar sig att bli servad och ha en liten uppassande skara runt omkring som gör allt för att blidka. Sedan kan hon tröttna från ena sekunden till den andra och överger butiksbiträdet med en nonchalant knyck med huvudet och en mental örfil.
Det är kanske på grund av sådana som henne som expediterna måste hämnas på sådana som mig.
3 kommentarer:
Du kan ha rätt. Vi skyller allt på henne! Jag skulle vilja skylla på henne för att jag blev behandlad som om jag bara var på möbelafären för att hoppa i deras sängar när jag skulle köpa möbler också. Själv skulle jag vara en snäll expidit om jag bara fick ett jobb!
Erkänn att du helst av allt ville hoppa lite. Erkänn.
;)
Men vet precis vad du menar.
Klart jag ville hoppa!
Skicka en kommentar