Iiiiii

Det här är så spännande. Konstigt att min mail inte redan är full med förfrågningar hur det gick för Husmannen.

Igår kom han hem vid halv sex tiden.
Ett gott tecken, tänkte jag. (Att de inte hade vinkat av honom redan efter lunch och sagt hejdåhejdå.) Såg framför mig att han stod och skakade hand och hade skrivit på sitt arbetskontrakt och alla var så nöjda och ville skåla i champagne, (utom Husmannen då, för han dricker inte sånt.)
Sedan tänkte jag att han kanske satt och grät någonstans för att han inte fått jobbet och inte vågade åka hem.
Sen tänkte jag att han kanske varit med om en tågolycka.

Det hade han inte.
Han kom hem och....

- Jo då, det gick bra, de var trevliga... gör riktigt mycket... företag i Lund... Bulgarien... kanske flera resor om året... installerar själva.... sen beställde chefen pizza, med banan och annans ha ha ha... och inte hade de slipsar på sig, en av killarna hade huvtröja... och foton på skärmsläckaren, som han tagit själv.... nästa så att jag kom sent på morgonen, tåget var försenat... jag har handlat lite.... programmeringskoder... PLC program... bla bla bla bla bla....

- Men hur g i c k det då???

- Jo. De skulle ha en lönediskussion imorgon.

- Så du har fått jobb?

- Kanske.


Hm.

Hade tänkt mig följande scenarium:

"Med en dramatisk gest släppte han ner matkassen på golvet och utbrast:

- Älskling! Bella signorina! Jag har fått jobb!

Husmannens rara flickvän slog sina små händer framför munnen och pep till.

- Har du! Å så underbart! Grattis! Va stolt jag är över dig!

Sen kastade hon sig runt hans hals och pussade honom på kinderna och torkade diskret en liten tår på hans halsduk."



Antar att livet inte är så svart eller vitt.
Finns alltid en massa men eller om eller kanske och beror på.


Men glad är jag. Och stolt.